Elsa Widding – EU:s omvandling från handelsunion till politisk union

Hur har Sveriges suveränitet kunnat urholkas på det sätt som skett genom EU-medlemskapet och hur är det möjligt att de nu aktuella maktöverföringarna är på gång att förverkligas utan någon som helst demokratisk förankring hos det svenska folket?

Vi måste inse, hur smärtsamt det än är att vi inte lever i en demokrati utan i något som närmast kan karakteriseras som demokratur. Författaren Wilhelm Moberg använde ordet i en debattartikel i Dagens Nyheter den 14 december 1965, där han starkt kritiserade ett regeringsförslag om presstöd. Han beskrev begreppet ”demokratur” så här: 

I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvenserna blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.

Denna snart 60 år gamla beskrivning av samhällstillståndet är idag, om möjligt, ännu mera relevant än vad den var 1965. Vi lever nu i en demokratur men tror och inbillar oss att det är demokrati vi ha

Medlemskapet i EU har under de snart trettio år som gått sedan inträdet inneburit en enorm maktöverföring till EU sanktionerat av våra politiker. Den union som svenska folket röstade JA till år 1994 är idag någonting helt annat än vad det var tänkt från början. 

– Folkomröstningen om Sveriges medlemskap 1994

Sverige gick med i EU 1 januari 1995 tillsammans med Finland och Österrike. Samtidigt upphörde Sveriges medlemskap i Efta. Frihandelsavtalet 1972 mellan Sverige och EG samt EES-avtalet 1992 rörande europeiskt ekonomiskt samarbetet var viktiga milstolpar på vägen mot ett medlemskap. 

Den socialdemokratiska regeringen, med statsminister Ingvar Carlsson i spetsen, drev frågan om medlemskap i EU mycket hårt och målmedvetet med starkt stöd av Moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och Svenskt Näringsliv. 

Folkomröstningen hölls den 13 november 1994. Röstsiffrorna blev 52,3 procent JA, 46,8 procent NEJ och 0,9 procent röstade blankt. Valdeltagandet var 83 procent. Partierna hade enats om att följa valresultatet. Ja-sidans anhängare fanns i storstäderna och flertalet nej-sägare inom landet i övrigt. Ja-sidans resurser var många gånger större än nej-sidans. Exempelvis satsade näringslivet under 1990 – 1994 lågt räknat en miljard på ett EU-medlemskap. Frustrationen från nej-sidan över den mycket ojämna resurs-fördelningen var stor. Den stora ojämlikheten vad avser ekonomiska kampanjmedel upplevdes som ett hot mot demokratins grundprinciper och de motsättningar som redan tidigare funnits mellan stor-stad och landsbygd förstärktes ytterligare. En farlig utveckling tog vid där misstron mot demokratin bara ökade. 

– Valen till EU-parlamentet

Parlamentet har 705 ledamöter varav 21 (2,8%) från Sverige. Valdeltagandet i Sverige har varit extremt lågt med tanke på landets långvariga tradition med högt valdeltagande. Första valet 1995: 41,6 procent, 1999: 38,8 procent, 2004: 37,8 procent, 2009: 45,5 procent, 2014: 51,1 procent och i senaste valet till EU-parlamentet år 2019 var valdeltagandet 55,3 procent. 

De ledamöter som företräder Sverige har följaktligen mycket svag demokratisk förankring. Det låga valdeltagandet i Sverige tyder på att väljarna inser att ett litet land som Sverige har ytterst små möjligheter att påverka unionen. Makten ligger hos stora länder som Tyskland, Frankrike m fl. Svenska folkets intresse för och kunskap om hur unionen arbetar kan nog betecknas som mycket begränsad.

– Folkomröstningen om EMU 2003

Den Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU) är ett ekonomiskt och monetärt samarbete inom EU med euron som valuta. Vid folkomröstningen om euron den 14 september 2003 röstade 55,9 procent nej, 42,0 procent ja och 2,0 procent röstade blankt. Valdeltagandet var högt, hela 82,6 procent. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen med statsminister Göran Persson i spetsen drev tillsammans med moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och Svenskt Näringsliv en intensiv kampanj för ja-sidan men en mycket klar majoritet av svenska folket röstade alltså nej. Samtliga riksdagspartier hade förbundit sig att följa resultatet av folkomröstningen. Noteras bör att en majoritet av Socialdemokraterna och kristdemokraterna röstade nej trots att partierna officiellt förordade det motsatta.

– Valresultatet indikerade redan efter åtta års medlemskap ett starkt folkligt motstånd mot utvecklingen inom EU. 

Flera av ministrarna i regeringen var motståndare till ett införande av euron. Näringsminister Leif Pagrotsky ingick i den grupp socialdemokrater som var hårda motståndare mot ett införande. Han skrev bl.a. en negativ artikel som lades ut på regeringens hemsida och sedan publicerades i media. Statsminister Göran Persson var efter omröstningen 2003 besviken på sina motsträviga ministrar särskilt på Leif Pagrotsky. Han anklagades för att skada regeringen. Idag drygt 20 år efter omröstningen pläderar liberalerna för ett införande av euron. Göran Persson har också nyligen framfört att så bör ske. 

– Grundlagsändringarna 2010

År 2010 genomförde den borgerliga regeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt i spetsen ett antal grundlagsändringar i Sverige. Förändringarna gör att landet knyts starkare till EU. Skulle Sverige vilja lämna EU krävs alltså en tidskrävande grundlagsändring.

Syftet med ändringarna var att försvåra ett utträde ur unionen. Förändringarna beslutades av politikerna utan att svenska folket gavs någon möjlighet att göra sin röst hörd. 

– Avgiften till EU

Sverige betalade 2021 drygt 52 miljarder kronor i EU-avgift och fick tillbaka 16 miljarder i s k EU-bidrag d v s en nettoavgift på 36 miljarder. Prognosen för 2021 – 2027 är en EU- avgift på ca 45 miljarder per år. Sverige är sedan inträdet i EU 1995 en av unionens största nettobetalare. Landet betalar in betydligt mer till EU än det får tillbaka i form av EU-stöd. Sammanlagt handlar det sedan inträdet 1995 om inbetalningar till EU på flera hundra miljarder netto.

Trots detta faktum skall de stöd som beviljas till projekt i Sverige marknadsföras som projekt finansierade av EU. Syftet är naturligtvis att ge sken av att Sverige får stöd från EU. Att påstå att Sverige som är nettobetalare får stöd från EU är en bluff. 

– Återhämtningsfonden 2021

Coronapandemin skapade kris i flera länder som var anslutna till euron. Tyskland och Frankrike utarbetade därför ett förslag till återhämtningsfondsom fick starkt stöd av länder som Italien och Spanien.

Argumenten för fonden var att de europeiska ekonomierna riskerade att rasa ihop. Fonden uppgår till 7 500 miljarder kronor varav Sverige åtagit sig att svara för 150 miljarder. Pengarna går i huvudsak till medelhavsländerna, länder som under lång tid grovt misskött sina ekonomier och där bland annat tyska banker har stora intressen. Generationer av svenska skattebetalare tvingas nu i många år framåt finansiera kroniska budgetunderskott i länder som Grekland, Italien, Spanien m fl.

Det verkliga syftet med krispaketet torde vara att rädda eurosamarbetet. Detta trots att Sverige vid folkomröstningen 2003 sade nej till euron och varje år är en av de största nettobetalarna till EU. Våra styrande politiker visade återigen bristande respekt för folkviljan. De återkommande ekonomiska problemen inom euroområdet är euroländernas problem inte Sveriges, som står utanför valutaområdet.

– EU:s utveckling sedan Sverige blev medlem 1994

Det EU som svenska folket med en knapp majoritet röstade JA till år 1994 framställdes som en mellanstatlig union med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Honnörsord som att främja fred, demokrati, välfärd, jämställdhet mm lyftes också fram. Det EU vi har idag är något helt annat. Efter inträdet i EU 1995 har en enorm överföring av makt skett från Sverige till EU. Det som skett är att unionen genom fördragsändringar successivt utvidgat sin kontroll av område efter område. Som exempel kan nämnas Nicefördraget, undertecknat den 26 februari 2001 och Lissabonfördraget undertecknat den 13 december 2007. 

Särskilt Lissabonfördraget innebar en stark politisering av unionen. I båda fallen var Irland det enda land som höll folkomröstning om ratificeringen. Sveriges politiker krävde aldrig att fördragen blev föremål för en folkomröstning.

EU-kommissionen blir alltmer militant, politiserad och ideologisk. Gigantiska lagpaket lanseras som t ex Fit for 55. Om ett land inte finner sig i kommissionens förslag sanktioneras detta land utan något större motstånd från ministerrådet.Unionens utveckling går mot centralisering, likriktning och en byråkrati som kan betecknas som monstruös. Globala storföretags lobbygrupper har ett stort inflytande. Antalet lobbyister är ca 30 000. Ett sorts gigantiskt nytt Sovjet håller på att skapas. Ett enormt slöseri med skattpengar sker och korruptionsskandalerna duggar tätt.

Sverige börjar alltmer likna en delstat till en Brysselstyrd union. Svenska folket har kanske inte riktigt förstått hur det gick till och varför vi är på väg att bli en del av Europas Förenta Stater. Ett stort antal fördragsförändringar har ratificerats utan någon demokratisk förankring hos svenska folket. En lång rad kostsamma lagar klubbas igenom. Hade väljarna 1994 fått frågan om vårt land skulle bli medlem i en politisk union hade med all säkerhet svaret blivit ett rungande nej.

– Undertecknandet av European Wind Charter – ett exempel på hur Sveriges politiker ständigt accepterar EU-direktiv som är direkt skadliga för landet

Energi-och näringsminister Ebba Busch undertecknade den 19 december 2023 den europeiska vindenergiöverenskommelsen kallad European Wind Charter tillsammans med övriga medlemsländer och över 300 företag verksamma inom vindkraftssektorn. Överenskommelsens syfte är att säkerställa tillräckligt robusta och förutsägbara förutsättningar för vindkraftsutbyggnaden som också ligger i linje med Fit for 55.

Genom att underteckna överenskommelsen sänder Sveriges regering en tydlig signal om att landet är en attraktiv destination för investeringar inom vindkraft med tanke på dess geografiska fördelar och den betydande efterfrågan på grön el inom industrin.

I klartext betyder detta att Sverige riskerar att bli en koloni för utländska vindkraftsintressen. Stora delar av landet kan komma att ödeläggas av enorma vindkraftparker som förstör landskaps- och livsmiljöer men inte löser energiproblematiken i Sverige. Till detta kommer en lång rad andra negativa faktorer som är förknippade med vindkraft. Ett politiskt svek av aldrig tidigare skådat slag. 

KD med Ebba Busch som partiledare gick till val 2022 med budskapet att satsning skulle ske på stabila energikällor som kärnkraft. Det folkliga motståndet mot vindkraft i Sverige är mycket stort. En folkomröstning om frågan hade med stor säkerhet resulterat i ett nej till European Wind Charter. Folkomröstningar synes impopulära i maktens korridorer, inte minst sedan omröstningen om euron 2003 som gick emot makthavarna.

Vad krävs för ett Swexit?

Skall Sverige kunna återta den suveränitet som gått förlorad är swexit ofrånkomligt. Inget av riksdagspartierna driver frågan om ett utträde. Sverigedemokraternas EU-motstånd har slopats och partiet säger sig nu vilja förändra EU inifrån. Detta förefaller tämligen naivt för ett så litet land som Sverige. Den s k Swexitkoalitionen driver frågan om ett utträde. Koalitionen, som ställer upp i EU-parlamentsvalet 2024 och riksdagsvalet 2026, vill ha samarbete med partier och organisationer som är för en folkomröstning om EU-medlemskapet. Några stora frågor som kanske kan stärka opinionen för ett utträde är frågor som:

• Federal EU-skatt utöver vår kommunal-, region- och statsskatt
• EU:s beslut om minimilöner som hotar den s k svenska modellen. En modell som har stark förankring i Sverige. Den nu aktuella konflikten mellan Metall och Tesla är ett exempel.
• Krav på klimatåtgärder som upplevs som orimliga, totalt meningslösa och mycket kostsamma.
• Drastiska förändringar av EU:s jordbrukspolitik som medför ytterligare försämringar av Sveriges redan mycket låga självförsörjningsgrad.
• Krav på sådana förändringar av skogspolitiken att konsekvenserna blir enorm förlust av för landet viktiga exportinkomster.
• De katastrofala följderna och kostnaderna för samhället av att ha öppna gränser
• Krav på att Sverige skall ta emot orimligt stor invandring.
• Eskalerande grov kriminalitet av olika slag inom de 50-tal utanförskapsområden som finns idag och börjar vara utom kontroll för myndigheterna.

Redan idag är våldsutvecklingen ytterst allvarlig med mord, sprängningar och gängkriminalitet. En ny exportprodukt har skapats av kriminella invandrare som fått svenskt medborgarskap och sedan flyttat tillbaka till sitt hemland eller till något annat land varifrån de organiserar narkotikahandel, mord, sprängningar mm i Sverige och i andra länder. De länder som drabbas av denna export av kriminella individer ser nog inte med blida ögon på Sverige idag. Fortsätter exporten av systemhotande kriminalitet att öka kanske en del EU-länder börjar ifrågasätta om Sveriges medlemskap i EU kostar mer än det smakar. Att bilden av Sverige utomlands skadas av det som nu pågår är självklart.

Det återstår att se om en beslutande folkomröstning kan komma till stånd där resultatet blir ett ja till utträde. Ur demokratisk synpunkt är det synnerligen motiverat och den enda möjligheten att återta landets förlorade suveränitet. Ett eventuellt utträde ur unionen kräver dock en grundlagsändring.