Vid Natos toppmöte i Bukarest 2008 beslutades att Ukraina och Georgien skulle bli fullvärdiga medlemmar av Nato. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel och den dåvarande franska presidenten Nicolas Sarkozy gick emot förslaget.
Efter mötet förklarade Angela Merkel varför – hennes bestämda uppfattning var att Putin kommer att uppfatta detta som en krigsförklaring mot Ryssland. Säkerhetsläget mot Ryssland skulle alltså drastiskt försämras enligt henne.
Kanske gjorde hon liknelsen med när Warszawapakten en gång hade för avsikt att placera missiler på Kuba och som 1962 var nära att leda till en världsomfattande katastrof? Situationen räddades av de kärnvapen som USA upplevde som ett direkt hot plockades bort.
En vän till mig återger i ett mail hur det kändes att vara soldat i norra Sverige när detta inträffade. Han tillhör den generation som är präglad av kalla kriget.
Jag tillhör en generation som starkt präglades av kalla kriget och det ständigt överhängande hotet om kärnvapenkrig. En generation som kallades in till årslång militärtjänst och ett flertal repmånader. Särskilt en repmånad har fastnat i minnet.
Jag var inkallad under Cubakrisen oktober 1962 när världen lär ha varit minuter från ett kärnvapenkrig. Vi var förlagda till en ort i Västerbotten och hade, tämligen utmattade, börjat avrusta efter att ha övat krig i 30 dagar. Plötsligt kom order om att all avrustning skulle stoppas på grund av den akuta krisen mellan
Sovjetunionen och USA. Ett oförglömligt minne var några officerares hysteriska för att inte säga panikartade reaktioner inför risken för ett krigsutbrott. Är dessa människor kapabla att leda oss i krig frågade man sig när vi satt i våra tält och väntade på nya order?
Exakt denna fråga ställer jag mig idag. Vet våra beslutsfattare vad de håller på med?
Redan en kort tid efter Warszawapaktens fall, under 1990-talet invände ett antal högt uppsatta beslutsfattare i USA mot att utvidga Nato. Det var personer som George F. Kennan, f.d rådgivare till USA:s utrikesdepartement. William Perry,försvarsminister i Bill Clintons administration från 1994 var en annan och det fanns långt fler.
Dessa personer talade samstämt om att en Natoutvidgning skulle leda till en katastrof. Sedan dess har Nato utvidgats till en lång rad länder och den katastrof som förutsågs ser nu ut att stå för dörren.
År 1999 expanderades Nato till Tjeckien och Ungern. Fem år senare var det dags för en lång rad länder att ansluta sig till Nato. Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Slovenien blev medlemmar av Nato 2004.
Efter Bukarest Summit 2008 rapporterar The Guardian att Putin varnar Nato för att expandera Nato närmare den ryska gränsen. Samma tidning rapporterar även om Medvedevs varningar att expandera Nato längre österut.
Man kan givetvis vara kritisk till hur vissa militärexperter och professorer i geopolitik föreläser om hur världen ser ut och hur USA, Kina och Ryssland ser på världen. I Sverige är många av uppfattningen att det inte är någonting som vi svenskar ens behöver bry oss om i vårt försvar av Ukrainas rätt att försvara sitt land mot fienden i öst.
Denna inställning är mycket lätt att förstå men likväl har geopolitiken den viktiga uppgiften att se de större drivkrafterna bakom konflikter. Det handlar i grunden om de stora maktspelarna i världen – USA, Kina och Ryssland – och hur de försöker skaffa sig hegemoniska positioner i sina sfärer.
Geopolitiken som del av statsvetenskapen är alltså grunden för hur stater agerar. Detta är någonting som vi måste förhålla oss till.
Professor John Mearsheimer brukar påpeka att det inte går att fullt ut förstå konflikten mellan Ukraina och Ryssland utan att först förstå Nato och USAs sätt att se på Ryssland under den period då Ryssland var svagt, då världen var unipolärt styrt av USA.
USA valde att köra över både Angela Merkel och Nicolas Sarkozy 2008 när de båda pekade på riskerna att bjuda in Ukraina till Nato. Dessa båda ledarna såg allvaret och de förstod att en Nato utvidgning som även innefattade Ukraina skulle vara att gå ett steg för långt.
Hur hotat var Sverige innan inträdet i Nato?
Den samlade bedömningen av hoten mot Sveriges säkerhet som genomfördes i utredningar av FOI, MUST och FRA, efter Rysslands invasion av östra Ukraina våren 2022, kom entydigt fram till att det inte förelåg något militärt hot mot Sverige.
Försvarspolitiken i Sverige fram till våren 2022, där Sverige stod utanför Nato, var ur detta perspektiv framgångsrik även om försvaret givetvis behövde rustas upp.
Likväl har politiker och säkerhetspolitiska debattörer framställt ett svenskt medlemskap i Nato som en närmast oundviklig politik för att hantera ett allt aggressivare Ryssland.
Varför vill Sveriges regering nu öka hotnivån?
Försvarspolitikens huvudsyfte borde vara att hålla hoten mot landet på en så låg nivå som möjligt. Därmed borde det också vara självklart att Sverige inte ska delta i konflikter mellan stormakter.
Att ingå DCA avtal (Defense Cooporation Agreement) och därmed provocera Ryssland är obegripligt. Avtalet syftar till att ge USA möjlighet att utnyttja svenskt territorium för de operationer som den amerikanska militären anser nödvändiga, utifrån ett amerikanskt militärt intresse.
Sverige har som enda land i Norden valt att inte säga nej till kärnvapen. Försvarsministern refererar till skrivningar i vårpropositionen som tydliggör hur Sverige ser på saken men det finns inga skrivningar i avtalen med USA.
Därmed kan Sverige bli det första landet i Norden i vilket USA kan komma att placera ut taktiska kärnvapen. DCA avtalet ger USA full rätt att disponera 17 militäranläggningar med rätt att också disponera hamnar, flygbaser, flottbaser, armébaser och transportsystem samt rätt att lagra vapen.
Hur Sverige ska kunna kontrollera att inte taktiska kärnvapen lagras på svenskt territorium står skrivet i stjärnorna. Det är därmed ingen långsökt tanke att Sverige blir ett prioriterat mål för en rysk aggression.
Det finns idag åtskilliga NATO länder som valt att inte blanda sig i Ukrainakriget, som i slutändan är en konflikt mellan USA och Ryssland. Med DCA avtalet blir det i det närmaste omöjligt för Sverige att stå utanför en konflikt mellan de två stormakterna. Detta avtal bör därför föregås av en folkomröstning.
Varför vill Sveriges regering ta rygg på krigshetsare?
Svenska journalister inom etablerade medier har okritiskt förmedlat den amerikanska synen på kriget i Ukraina. De har målat upp en starkt förenklad och historielös bild och viktig information har undanhållits svenska folket.
De har t ex inte berättat om det fredsfördrag som förhandlades fram under ledning av Israels dåvarande premiärminister Naftali Bennet bara en månad efter krigsutbrottet 2022 och som signerades av förhandlande parter från båda sidor i konflikten.
Avtalet färdigställdes ej och President Vladimir Putin eller president Zelenskyj hann inte skriva under innan avtalet plötsligt revs upp genom intervention från USA, med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som budbärare.
I Sveriges regering och i media är det nu mest tal om krig och krigshot. Ingen talar om de-eskalering, ingen talar om fredsinitiativ. Ingen verkar längre intresserad av fred. Frågan är varför? Varför tar inte Statsministern initiativ till fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland? Hur många ukrainska män, kvinnor och pojkar ska dö innan någon tar nya fredsinitiativ?
Sverige har formellt varit alliansfritt och neutralt sedan 1834, i nära tvåhundra år, tack vare det djärva och framsynta beslutet av kung Karl XIV Johan, vår kungs farfars farfars farfars far.
Detta beslut gällde ända tills regeringen och Försvarsmaktens krigshetsare drev igenom ett beslut om svenskt NATO-medlemskap, ett beslut som gör att vi avhänder oss rätten att vara neutrala i krig. Vi ger alltså upp en viktig del av svenska folkets suveränitet. Och detta beslutades över svenska folkets huvuden.
Regeringen och Socialdemokraterna vill få oss att tro att Sveriges medlemsansökan till NATO har något att göra med Rysslands anfallskrig i östra Ukraina för drygt två år sedan.
Men Sveriges medlemsansökan till NATO har förberetts under mer än ett decennium. Försvarsminister Karin Enström tillsatte den utredning som skulle lägga grunden till ett svenskt NATO-medlemskap redan i december 2013, t o m innan USA Maidan-oroligheterna och innan USA bestämde vem som skulle leda Ukrainas regering.
En vän till mig träffade då utredningsmannen, ambassadör Tomas Bertelman, och frågade vad politikerna skulle göra om svenska folket röstade nej till ett NATO-medlemskap.
Bertelman sa att det inte fanns något alternativ till ett NATO-medlemskap då. Det fanns ingen Plan B. Rysslands intervention är en praktisk anledning till att genomföra det man planerat i decennier utan att svenska folket ska förstå och protestera.
En aggressiv krigsnation får tillgång till svenska militärbaser
Dessutom ger regeringen nu USA, tillgång till svenska militärbaser och militära anläggningar, som om detta vore en självklarhet. USA har inte försvarat amerikanska landområden sedan andra världskriget men de har startat otaliga anfallskrig sedan andra världskriget, ofta mot försvarslösa länder. Förstår svenska folket vad detta innebär? Förstår regeringen vad detta innebär? Regeringen tycks tro att risken för att Sverige kan dras in i en väpnad konflikt reduceras om vi provocerar Ryssland på det sätt som nu görs.
Om man har läst gymnasiets historia om alliansbyggandet och provokationerna inför första världskrigets utbrott borde man förstå att Sveriges provocerande agerande kan vara förödande för Sverige? Att låta USA ha tillgång till svenska militära anläggningar är provocerande.
Nedan följer några av de anfallskrig som USA och NATO genomfört och stöttat under de senaste 60 åren mellan Vietnamkriget 1965 och 2020. Detta är min bild av hur dessa krig har tillkommit samt resultatet av dem. Jag hoppas på en saklig debatt och tar gärna del av andra uppfattningar i frågan.
- Vietnam: USA invaderade Vietnam med marktrupper den 8 mars 1965, men CIA hade då redan gjort hemliga operationer i Vietnam sedan mitten av 50-talet och Vietnam bombades sönder och samman. Miljoner människor, mes civila dog.
- Irak: USA och NATO började första Gulfkriget mot Irak den 17 januari 1991, men bara några dagar efter Basra Road-massakern den 26-27 februari, då USA signerade ett avtal om eldupphör, förberedde man nästa anfall och den 2 mars 1991 slaktade USA ytterligare tusentals irakier. Saddam Hussein hade annonserade att han skulle börja sälja olja i euro i stället för i dollar.
- Jugoslavien: USA och NATO började kriget mot Jugoslavien den 24 mars 1999. NATO bidrog till att Kosovo bröts loss ur Jugoslavien utan någon folkomröstning. Frågan är varför vi inte diskuterar detta som ett folkrättsligt brott på samma sätt som Rysslands annektering av Krim där befolkningen på Krim åtminstone fick rösta i någonting som kan liknas vid en folkomröstning om huruvida de ville ansluta sig till Ryssland. 96,8 procent röstade för att ansluta den autonoma republiken Krim till Ryssland. Valdeltagandet uppges till 83,1 procent. Givetvis måste man väga in att folkomröstningen kanske inte gått rätt till men jämförelsen med kriget mot Jugoslavien är likväl relevant i sammanhanget.
- Irak igen: USA och NATO började andra Gulfkriget mot Irak den 20 mars 2003 baserat på lögnen om massförstörelsevapen som inte fanns. Landets infrastruktur och byggnader förstördes, USA tog kontrollen över oljeresurserna och man släppte fångar som bildade ISIS.
- Syrien: USA och NATO började kriget mot Syrien genom det militära stödet (tillsammans med Saudi Arabien och Quatar) till de Al Qaeda-lierade legosoldaterna i Dara vid Syriens gräns mot Jordanien den 15 mars 2011. USA planerade regimskifte i Syrien redan 2006 då USAs Chargé d’Affaires skickade meddelande till Washington om hur man kunde åstadkomma regimskifte.
- Libyen: Libyen var ett välskött land med många sociala förmåner för Libyerna. NATO påbörjade sitt ”humanitära” s k R2P-krig (’Responsibility to Protect’) med bombningar 19 mars 2011. Två dagar tidigare hade FNs säkerhetsråd fattat beslutet att NATO fick använda ”alla nödvändiga åtgärder för att skydda civila liv.” NATO bombade därefter Libyen urskillningslöst under sju månader. Libyen planerade att sälja sin olja för guld i stället för dollar. Det tillät inte USA och Sverige deltog stolt med spaningsplan från SAAB. Efter kriget kollapsade Libyens styresskick och man införde slavhandel. Frågan är hur försvarsmakten idag känner inför sitt deltagande i förstörelsen av Libyen?
- Yemen: den Saudi-ledda koalitionen som stöttades av USA påbörjade luftanfallet mot Huthi-befolkningen 25 mars 2015. Striderna pågår fortfarande. Saudierna vill åt Yemens olja. Hur kan USA stötta detta? Stöttar Sverige det?
Vem önskar fred?
Den fråga som nu diskuteras i regeringen och riksdagen är hur mycket vapen och vilka vapen, vi ska skicka till Ukraina? Varför fokuserar inte Sverige på humanitära åtgärder? Varför talar ingen om fredstrevare? Ingen diskuterar heller Minskavtalet – det tänkta fredsavtalet mellan Ukraina och Ryssland.
Tysklands förra förbundskansler, Angela Merkel, har gått ut och erkänt att västmakterna inte agerade ärligt och uppriktigt när de förhandlade Minskavtalet. Det var enligt Angela Merkel bara en avledande manöver för att NATO skulle hinna förse Ukraina med mer vapen och bygga upp dess militär.
Man kan givetvis aldrig lösa en konflikt genom att sluta kommunicera med den ena parten. Den som har studerat konflikthantering vet att nummer ett är kommunikation och nummer två är också kommunikation.
Utan kommunikation är det fortsatt krig som gäller och det är tydligen vad USA NATO och Sverige vill ha, annars hade man startat en dialog, inte minst när ett tredje världskrig kan stå för dörren med användande av kärnvapen.
Putin säger vid varje intervju, senast med Tucker Carlson, att han är beredd att prata fred men det finns ingen att prata med. Man kan aldrig uppnå en fredlig lösning genom att dissa ena parten och som i detta fall dessutom är en stormakt med världens största och mest moderna kärnvapenarsenal.
Detta förstår Påven som nu går ut offentligt och i tydliga ordalag vädjar om fredsförhandlingar. Det schweiziska tv-bolaget RSI har spelat in en längre intervju med påve Franciskus för några veckor sedan. Intervjun med den 87-årige kyrkoledaren ska sändas den 20 mars, men Reuters har tagit del av inspelningen redan nu där Franciskus säger:
Jag tror att den starkaste är den som ser på situationen, tänker på folket och har den vita flaggans mod och förhandlar.
Han tillägger att samtal bör ske med hjälp av internationella makter och fortsätter:
Ordet förhandla är ett modigt ord. När du ser att du är besegrad, att det inte går bra, måste du ha modet att förhandla.
Sedan intervjun spelades in har Turkiets president Tayyip Erdogan erbjudit sig att vara värd för ett möte mellan Ukraina och Ryssland i syfte att få slut på kriget.
Vad vill egentligen den svenska regeringen?
Nyligen läckte det ut att tyska generaler diskuterar hur tyska militärer hjälper Ukraina att rikta in Taurus-missiler för att spränga en bro till Krim, trots att Förbundskansler Scholtz sagt att Tyskland inte kommer att ge Ukraina Taurus-missiler.
En viktig fråga i detta sammanhang är om även Sveriges statsministern deltar i krigsförberedelser mot Ryssland.
Om Sveriges statsminister är för en fredlig lösning och vill de-eskalera situationen mellan Ukraina och Ryssland så måste han snart visa det. För det kan väl inte vara så illa att Sveriges Regeringen på allvar tror att det går att vinna över Ryssland utan att ett tredje världskrig bryter ut och utan risk att kärnvapen kan komma att användas?
Bara riktiga ynkryggar till beslutsfattare skulle inte göra allt som står i deras makt för att försöka förhindra att ett tredje världskrig bryter ut och bara de mest okunniga ser inte de uppenbara riskerna för vår civilisations undergång.
LÄMNA KOMMENTAR