Intressanta samtal
Jag var i Göteborg förra lördagen och talade på en demonstration och träffade massor med bra människor. Efteråt gick vi på restaurang. Indisk mat.
På söndagen dagen därpå var jag i Stockholm och lyssnade på en massa talare om det förfärliga avtalet Sveriges riksdag kommer att rösta igenom, DCA-avtalet. USA får placera trupper och krigsmateriel under amerikanska lagar på svensk mark. Fisksoppa efteråt.
För många år sedan fikade jag med en kvinna i Stockholm. Jag sa att jag funderade på att flytta utomlands. Jag stod inte ut med all galenskap. Kvinnan blev irriterad när jag upprepade mig. Hon höjde rösten och nästan kommenderade mig att stanna i Sverige för att fortsätta att skriva. I ett annat land skulle jag förlora detaljerna.
I fredags satt jag och en vän på Facebook och samtalade i några timmar över en fika.
Samtalet var intressant. Vi hade delvis samma bakgrund och hade samma värderingar om Sverige. Många människor som tidigare har definierat sig som vänster (utan flum och galenskap) är i dag konservativa. Jag kände många vänsterpersoner som ung, men deltog inte i deras brinnande entusiasm att omvända arbetare till den kommunistiska kampen.
Jag deltog inte i konflikterna mellan trotskister, maoister och stalinister. Alla hade sin överstepräst som de blint trodde på. Men vi (han som jag fikade med) delade vänsterns ståndpunkter om:
-Vietnamkriget
-Yttrandefriheten
-imperialismen
-Rättvisa och att vara solidarisk med dem som behöver solidaritet.
-Religionsfrihet
-Åsiktsfrihet
– Alla de åsikterna hade vi kvar.
Jag deltog en smula i Jan Gillbergs Miljöforum och han var med i Fältbiologerna. Men av någon orsak kallas jag nu för högerextrem. De som kallar mig och andra för högerextrema står knappt för några av vänsterns tidigare värden. De vill vara med i EU.
-De underordnar sig det internationella kapitalets intressen.
-De granskar inte läkemedelsindustrin.
-De accepterar klimatalarmisternas vetenskapsfusk.
-Förr var de emot all religion.
-Att inte försvara islam i dag ser de som rasism.
Jag har tidigare konstaterat att den nuvarande vänstern och den tidigare vänstern som ägnade sig åt personkult, har en personlighetsstörning. Det är sådana detaljer i vårt nuvarande samhällsförfall som jag iakttar. Vi som tillhör de sansade, måste se till att återbörda Sverige till sitt forna jag.
Studenter är de mest knasiga i vår tid samt journalister. Jag påstår att människor som genom vanligt hederligt arbete i gemenskap med andra som tillverkar eller servar något meningsfullt, inser sambanden i livet. Man blir klok av självupplevda erfarenhet som har vettiga mål. Fördelen för mig att ha gått på universitet är att jag har tappat respekten.
De kloka akademikerna vågar numera inte yttra sig. Man kan dela upp den nationella rörelsen i två grupper:
Dels alternativa medier (A-media), dels den samhällsengagerade delen som verkar i rörelser, partier, manifestationer, grupper och enskilda samt sympatisörer.
Jag har träffat så många företrädare inom A-media att jag har givit upp hoppet att de ska kunna organisera sig tillsammans på något sätt. Var och en arbetar för sig och slits av ekonomiska problem. Vårt mål bör vara att få makt så att vi kan ge A-media drägliga ekonomiska villkor för att arbeta vidare. Den andra rörelsen, som är den politiska rörelsen, måste organisera sig för att kunna erövra politisk makt. Där har jag ett svagt hopp.
En detalj jag har upptäckt som många inte orkar ta till sig är:
Sverigedemokraterna står utanför alla former av samverkan med andra nationella grupper i vårt land. Enskilda Sverigedemokrater kan eventuellt röra sig fritt, men partiet som sådant är isolationistiskt och har numera blivit ett kommunicerande kärl med Moderaterna.
Jag fortsätter och skriver, försöker förstå detaljerna vad som sker.
I dag ska jag fika med ett halvdussin personer jag aldrig har träffat
De brukar träffas utan skygglappar för att samtala om Sverige.
Då återstår frågan:
Går Sverige att rädda från gruppvåldtäkter, Klankriminalitet, Droghandel, Islamisering, Etablissemangsfifflerier, Medialögner, Klimatalarmism, Globalisering, Militarisering, Institutionernas förfall, Kommunernas dåliga ekonomi och fördumningen?
En del tror att hela systemet måste krascha innan Sverige går att bygga upp igen.
Det nuvarande etablissemanget är helt uppenbart inkompetent för sin uppgift.
Andra tror att gradvis kan förnuftet segra. De är övertygade om att en spade har ingen könsdysfori och kommer fortfarande att kallas för en spade. Nedbrytandet av alla normer är en del av samhällsförfallet.
Man måste alltså fortsätta att våga lita till sitt eget förnuft.
SENASTE INLÄGG
KATEGORIER
