Västerviksmodellen

Jag skrev för en tid sedan att jag hade satt mig ner på en bänk under en ek vid mitt bostadsområde i Gamleby. Där satt redan en man med en krycka. Vi började prata.

Om ni har en massa bekymmer då är det de bekymren som ligger närmast i ert medvetande.

Han var hemlös. Klockan var halv sex om aftonen och han hade inga pengar till medicin. Han tiggde inte, men jag gav honom 500 kronor och sa åt honom att försöka hinna till Apoteket.

Han är stjärna på datorer eftersom det är det han har jobbat med i ett Stockholmsföretag.

Jag frågade om han visste varför min dator rusar. Han kom hem till mig dagen därpå och kunde snabbt konstatera att jag hade två brandväggar som bråkade med varandra. Han fixade det. Hur vet jag inte. Jag sa att om han ville komma en afton så kunde jag bjuda på en pizza och en öl på balkongen. Bara sitta och snacka. I går kväll kom han. Jag berättade för honom att jag är honom evigt tacksamt för jag hade städat innan han kom. Jag visade runt och tackade. Skojade.

Jag uppskattade att han snabbt insåg att städningen var för min skull och inte för hans. Någon kan tro att jag städar för att jag skäms. Nej jag gör det för att jag kopplar av lättare när jag får besök. Jag passar helt enkelt på och städade och blev lättare till sinnes. Alltså även en själslig rening. Han tyckte det var vackert med alla mina böcker. Jag var trött och hade sovit på eftermiddagen och druckit kaffe för att kunna kvickna till. 

Jag åt en Margherita, klassikern, med bara tomat och ost. Han åt en Svenne-pizza med oxfile och blaffig bearnässås. Jag vet att det finns en fransk stavning, men det såg inte ut som fransk bearnaise, utan mer som Bea.

Nu vet jag att han har tränat knattefotboll, spelat fotboll själv i de lägre divisionerna och sprungit milen på tider bättre än jag själv. Dessutom fotbollsnörd och åkt runt och sett internationella matcher. Vi talade om Zlatan. Han hade sett i Zlatans första landskamp. Jobbade med IT och något digitalt design???? Men han fick en reumatisk sjukdom och blev hemlös, vilket han nu har varit i 14 månader. Jag berättar om dessa bakgrundsfakta så att vi ska kunna förstå Sverige.

Jag hade lagt märke till att killen i pizzerian var skärpt, uppmärksam och mycket korrekt. Vi talade uppskattande om pizzerian. Den hemlöse berättade att pizzakillen hade en släkting som hade spelat i svenska landslaget i fotboll.

Men jag blev inte klok på hans situation. Han var hemlös. Hade inga pengar. Inget jobb.Var sjuk och behövde mediciner. Betalt skatt i kommunen i många år. Skulder. Men ingen i kommunen kan hjälpa honom.

Han har ingen missbruksproblematik.

Inga mentala problem.

Han snusar och gillar pizza, fotboll och gamla bilar och är välorienterad.

Han fick reumatism och hamnade i rullstol, blev arbetslös, hemlös, fick skulder och… that’s it.

Jag är ingen personutredare. Jag är inte heller någon socilomhändertagare. Jag tänkte att det kan kanske kännas bra att äta en pizza och dricka några öl och prata. Det var också det han sa när han gick: att bara få sitta ett par timmar på en balkong och koppla bort. Vi talade fotboll, vilka hantverkare som fanns i trakterna, bilmodeller. Han hade foton på olika bilar i en trött mobil.

Han skrattade när jag sa att jag såg en röd och grön bil.  Han talade om modeller. Det var samtal på lika villkor och jag lyssnade med stort intresse på hans beskrivning hur Ukraina organiserade Fotbolls-EM 2012. Han hade varit där.

Han fick tomburkarna med sig när han gick. Jag drack bara två Sofiero för jag var trött.

Men vad jag inte förstår vad det betyder när Västerviks kommun säger sig ha en tak-över-huvudet-garanti. Det står så på Västerviks kommuns hemsida.

Kommunen garanterar tak över huvudet i en kortsiktig utfästelse. Långsiktiga lösningar så ska man vända sig till Socialtjänsten. Han sover på kyrkogården i Gamleby. Ingen tar ansvar i Västerviks kommun. Jag frågade igår om det finns fler i hans situation som bara föses ut ur lokalerna när kontoren stängs?
Ja, Anders.

Han kördes ut i vinternatten och försökte övernatta på en toalett i minusgrader. De fann honom död på morgonen. En svensk, jobbar och blir sjuk. Tränar knattelaget, betalar skatt, men blir arbetslös och han får sova bland gravstenarna. 

Det finns något som heter Västerviksmodellen som pågick för tio år sedan. Västerviks byggde modulbostäder åt invandrare genom att effektivisera kommunens handläggningstider för bygglov, handläggningstider och byggande. Den 22 januari 2014 besökte den miljöpartistiske bostadsministern Mehmet Kaplan Västervik för att på plats inspektera framtidsprojektet.

2015 berättar Samer Alshek i Västervikstidningen, han är arkitekt på bostadsbolaget i Västervik. 

Han berättar hur Västervik har gjort sig känt över hela Sverige att med blixtens hastighet kunna ordna fram bostäder åt flyktingar. 2022 uttrycker miljöpartisten Acko Karlsson stolthet i Västervikstidningen hur kommunen tar emot flyktingar. Vi talade inte om Västerviksmodellen i går.

Jag ville inte tala politik. Det skulle bli för abstrakt. Han berättade att det är ganska obehagligt att sova på kyrkogården för där finns mycket småkryp och insekter. Men så här har Sverige blivit.

Om jag inte hade träffat honom nu flera gånger och suttit och pratat med honom några timmar så hade jag inte kunnat tro att detta är sant.

Jag var trött och drack min Sofiero långsammare än jag brukar. Han berättade men jag var ändå klar med min öl före honom. Under en period i mitt liv när jag seglade till sjöss räknade jag med att jag träffade 200 nya människor per år som jag talade med på ett uppmärksamt plan. Det var sjömän, skeppsmäklare, konstnärer, författare, grannar, hustruns arbetskamrater, barnens lekkamrater och deras föräldrar. Den här killen hade kunnat vara en av dem.

Det finns 3114 anställda i Västerviks kommun. Det är rimligt att anta att någon i Västervik kommun har en själ. Kanske också ett hjärta. I 14 månader har detta fått fortgå.

Den mörka baksidan av Västerviksmodellen.