Är på väg hem från en händelserik helg i Stockholm/Uppsala. I lördags var det en Swebbkonferens med många talare. Vi håller oss uppdaterade och får fina analyser som sedan sprids vidare. I 12 timmar umgicks jag med vänner. Skratt och Swebbvin på kvällen. Jag träffade många nya människor. Dramaförfattare har sagt att det går inte att göra kultur på harmoni och goda vibbar. Det måste finnas något dolskt lurande som hotar. Då sitter läsaren på helspänn. Men det var inget svartsjukedrama, eller någon äktenskapskris. Ingen tappade stilen, inga höjda röster. Inga hårda ord. Alla verkade vara nöjda. Alltså inget att göra litteratur eller teater på.
Rasmus Dahlstedts enmansteater
Men i dag hade jag chansen att se Rasmus Dahlstedts enmansteater på Aliasteatern på Hälsingegatan i Stockholm. Ämnet handlade om det jag just nu sysslar med: gäng- och klankriminalitet. En grupp i detta bedrägeri som jag har funderat mycket över är advokaternas roll. De tjänar enormt. Många är själva bedragare. Flera stycken försvarsadvokater har hamnat i fängelse. De är en del i Sveriges nya kriminalitet.
Rasmus Dahlstedt gestaltade en försvarsadvokat en timme innan han skulle in på en rättegång för att försvara en 17-årig mördare. Rasmus Dahlstedt står själv för manus.
En oerhört intelligent pjäs. Jag har funderat på hur dessa advokater står ut med sig själva. Rasmus Dahlstedt gestaltade en sönderfallande människa som långsamt höll på att gå under. Nu har jag en tydlig bild hur en advokat resonerar när jag fortsätter att sätta mig in i hur gängen arbetar.
Rasmus Dahlstedt hade bildade referenser till Dostojevskij, Strindberg, Ibsen, Proust, Sofokles, Dan Andersson, Cornelius Vreeswijk och Bibeln. Eftersom referenserna sades med lätthet och elegant humor så log vi igenkännande och även skrattade. Det var en alldeles utmärkt pjäs som är värd varenda krona, framför allt för mig som blev bjuden.
Varför köper inte SVT in denna föreställning som är rolig, hyperaktuell, och välspelad.
Rasmus Dahlstedt har karisma så man har aldrig tråkigt när man ser honom på scen.
Det är bara några föreställningar till.
Detta skrev jag på Linköpings centralstation
Som vanligt var jag med om ett inställt tåg, men denna gång hann jag byta upp mig till en bättre förbindelse minuterna innan det var för sent. Om jag inte hade varit misstänksam mot SJ och kontrollerat avgångstiden varje kvart så hade jag inte uppmärksammat det inställda tåget. Då hade jag fått sova ytterligare en natt I väntsalen i Linköping.
Nu måste jag rusa.
LÄMNA KOMMENTAR