När jag vaknade kom jag på att jag inte hade haft kontakt med mormor på länge.
Skulle jag ringa henne? Klockan var halv tio på kvällen. Jag har aldrig gillat morfar.
Om han svarade så skulle jag bara fråga efter mormor. Förresten vore det inte bäst om jag tog över släktgården. Marken är avstyckad, men huset är på sju rymliga rum och en stor källare. Marken är på ett hektar. Där skulle finnas plats för får och massor med odlingar. Jag har många vänner på Facebook. De skulle kunna hälsa på.
Datorn var urladdad så jag gick ut i köket och satte den på laddning. Skulle jag ringa mormor redan i kväll? Vad förvånad hon skulle bli. Eller i morgon. Jag måste genast fara och hälsa på. Vad roligt att få berätta hur mycket hon har betytt för mig. Jag skämdes över att jag inte hade hållit kontakten. Jag gick tillbaka till vardagsrummet.
Förresten hur får jag tag i hennes telefonnummer? När sågs vi senast? Jag började räkna bakåt och klandrade mig själv varför jag aldrig hade ringt. Men än var det inte för sent.
Jag skämdes över mig själv att jag inte hade frågat efter mormor. Så mindes jag att hon dog 1961 och gården såldes 1991. I två minuter hade jag känt en fullständig harmoni.
Är det så här att vara dement, då skulle jag ha önskat att jag hade fötts dement. I själva uppvaknandeminuten och under två vakna minuter var jag helt övertygad om att mormor levde, och att jag i morgon skulle få resa och hälsa på henne. Släktgården skulle jag få ta över. Den bara väntade på mig.
Jag hade glömt att det var jag som 1991 hade ordnat försäljningen för släktens räkning.
Jaha, nu är jag tillbaka i verkligheten i ett Sverige som har tagits över av kriminella gäng,
I dag såg jag statsminister Kristersson skuldmedvetet fingra i sina papper under högtidlighållandet av Estonias minne. Hans parti har deltagit i Mörkläggningen av 852 människors död. Vårbynätverkets beskyddarinna och speldrottningen, Magdalena Andersson, var inte närvarande i TV. Tack för det.
SVT har bestämt att minnesceremonin bara ska ligga kvar på SVT Play fram till den 5 oktober. De skäms så klart. Den som ser talen från 1.02 till 1.41 förstår deras skamsenhet. Det var raka ord från fyra hedervärda människor som stod rakt framför kungen och drottningen, statsministern och talmannen. De sa vad journalistkåren har ljugit om i 30 år. Något liknande har inte skett i Sverige vad jag kan minnas av svensk politisk historia. Passa på att titta innan det är för sent. För en gångs skull kommer de tigande journalisterna att vara extra tysta. Sverige har blivit ett ruttet land under de senaste 30 åren.
Är det konstigt att man drömmer sig bort någon gång?
LÄMNA KOMMENTAR