Precis nu intervjuade radions P 1 journalisten och radiokollegan Johan Cedersjö.
Jag ringde upp honom för omkring 3 år sedan. Han visste vem jag var. Alltså har han tjänsteläst mig. Johan Cedersjö är programledare för det fristående programmet Medierna som sänds i P 1.
Jag frågade varför man aldrig på ett objektivt sätt berättade om de alternativa medierna?
Den marknaden har vuxit och kommer att växa ännu mer. Jag förstod att Medierna bojkottade all information om alternativa medier. Endast negativ information berättade man om. Jag har vid andra tillfällen kritiserat hur upphandlingen av de olika produktionsbolagen gick till. De är en kontrollerad opposition. Åtskilliga gånger har jag tillsammans med andra frågat oss att vad är det som händer i vårt land? Varför försöker etablissemanget kväsa svenska folkets berättigade frågor? Hur tänker de?
Programmet Medierna ger genomgående en vilseledande bild av medielandskapet i Sverige.
Vilseledande och falsk.
Men nu kommer det intressanta.
Varför blev Johan Cedersjö intervjuad?
Man inledde med att 1,2 miljoner svenskar äter nervlugnande mediciner.
I tio år, alltså sedan 2014, har Johan Cedersjö ätit ångestdämpande psykofarmaka.
Jag minns de åren.
Aftonbladet och Public service drog i gång kampen mot svenska folkets värderingar år 2010. Deras analys var att om man utmålade SD som ett rasistiskt parti, så skulle ingen våga rösta på SD. Varje tendens till ifrågasättande av globalismen, invandringen eller EU beskrevs som högerextremt. År 2014 var kampanjen mot svenska folket som värst. Det var då Johan Cedersjö började ta ångestdämpande mediciner. Vi andra höll oss mentalt friska genom att ta upp kampen mot den intellektuella ohederligheten, som hade tagit över vårt land.
Johan Cedersjö berättade i radion att han på den tiden fick ångest av att försöka uppfylla samhällets förväntningar. Pillren blev räddningen. Nu tänker han sluta helt med de själlösa tabletterna. Han misstänkte att den utbredda användningen av narkotika är en följd av att människor mår psykiskt dåligt. Jag vet att den som 2016 skrev i Aftonbladet att jag ingick i ett nazistiskt nätverk, rör sig i kretsar där narkotikainköp i Stockholms förorter är en del av det dagliga livet. Det kanske krävs en joint för att orka skriva om en Israelvän att han är en nazist.
Johan Cedersjö är programledare för Medierna. Kan vi vänta oss sannare reportage?
Sanningen skola göra Eder fria, som Jesus sa.
Men här uppstår en mängd tankar. Ola Wong är en kinakännare. Hans far är kines. Han arbetade en tid för Svenska Dagbladet. Där försökte arbetsgivaren skriva in i kontraktet att han inte skulle ha tillåtelse att yttra sig i den svenska kulturdebatten. Under 2015 kom den stora flyktingkrisen, där det svenska etablissemanget försökte låtsas att det inte var några problem med flyktinginvasionen till Sverige.
Många av ”barnen” ljög om ålder, nationalitet och flyktingskäl. Ola Wong blev alltmer frustrerad över mediernas falska bild av vad som skedde. Han fick psykiska problem och togs in på en klinik. Även han fick ångestdämpande mediciner. År 2019 började han på Kvartal och skriver numera alldeles utmärkta artiklar. På så vis har han återvunnit sin mentala hälsa. Vi kan här börja ana en trend.
Den svenska journalistkåren har börjat få själskramper av det mytomana förhållningssätt som de har intagit gentemot verkligheten. Jag är medveten om att tre exempel inte är ett tillräckligt starkt statistiskt underlag. Men det finns något som heter kvalitativ metod. Man studerar enskilda exempel och försöker se djupare samband. Jag har skrivit om programmet Medierna åtskilliga gånger. Medierna används av makten för att få ut falsk information.
Medierna ljuger rakt av om 852 människors död på Estonia. Programledaren knaprar nervlugnande. I hemmet där man skriver att jag ingår i nazistiska nätverk så röker man på. Och Ola Wong berättade själv att hans psyke inte klarade av den journalistiska lögnaktigheten. Gängledare pumpar smågrabbarna fulla med Tramadol innan de får utföra beställningsmord. Man blir en bättre mördare om man är avtrubbad. Kanske är svaret på våra frågor om hur de tänker, är att de är utsatta för en så hård globalistisk press att skriva osanningar att de inte klarar av det mentalt.
De spritar, röker på och knaprar psykiatriska piller för att stå ut. De ståtar med sina fjädrar inför varandra och låtsas att världen beundrar dem. Men innerst inne vet de att samma beklagan och förakt de får från oss, motsvarar det självförakt de har inför sig själva. Vi kan känna igen oss. Vi har alla någon gång, eller många gånger, haft bra avsikter men misslyckats. Det är mänskligt. Man mår bäst då om man får tala om sitt misslyckande.
En idrottsman kan inte bli bra om han inte får tala eller analysera när han misslyckades.
Men inom journalistkåren får de inte berätta att de har narrats för folket. Då åker de rutschkana ut från etablissemanget.
Nu vet vi att de mår dåligt.
Det märker vi när vi läser dem eller lyssnar på dem.
LÄMNA KOMMENTAR