Då kan det hända att jag ger mitt stöd, eller sympati, med sådana som jag normalt ogillar. Jag ogillar starkt Centerpartiet, samt Centerpartiets nuvarande ledare Muharrem Demirok. Men han blev vald efter att Annie Lööf så kapitalt hade misslyckats som partiledare. Hon kunde aldrig förklara vem hon ville regera med. Hon ljög fabulerade och skapade osäkerhet.
Muharrem Demirok är definitivt ingen Centerpartist av den gamla stammen. Han övertog ett rikt parti som är politiskt fattigt. Av någon underlig, och outgrundlig anledning,
lyckades han greppa problemet. Han förstod att Centern inte kan fortsätta att stå som åsnan mellan två hötappar. Då får man inget i sig. Han (alltså Centern) vill inte samverka på något vis med SD.
Han klargjorde att Centern ska samverka med Socialdemokraterna inför valet 2026.
Det var ett beslut utan rem och hängslen. Han tog en chansning. Den högra delen av Centern var oförberedd, och det råkade bli så att den svagaste länken i den borgerliga delen av Centern, lät sig företrädas av ungdomsförbundets politiskt orutinerade ordförande Caroline von Seth. Hon ville få Muharrem Demirok avsatt.
Inom politik finns det vissa oskrivna regler:
Den som har gått emot sin partiledare måste gå.
Det finns bara en möjlighet att få stanna kvar och det är att vinna eller offentligt gråtandes göra avbön. Men gråt och avbön är ingen garanti, alltså måste man vinna.
Muharrem Demirok vann.
Han måste nu agera med tydlighet, annars blir Centern ett fortsatt kaosparti. Hans politiska motståndare måste inordna sig i leden eller försvinna. Politik ska inte vara halvmesyrer och livet tål inga dröjsmål. Om det fanns någon tåga i partistyrelsen så måste de nu helhjärtat stå upp för Muharrem Demirok för att rädda Centerpartiet. När Axel Pehrsson Bramstorp blev partiledare för Bondeförbundet (Centern) 1934 var situationen något liknande. 1933 hade Bondeförbundet träffat en politisk uppgörelse med Socialdemokraterna. Mot beslutet stod partiledaren Olof Olsson. Alltså fanns det en spänning inom Bondeförbundet.
Bramstorp utmanade därför året därpå, 1934, partiledaren och denne petades. Bramstorp blev ny partiledare. Men vad som också hände var att hela partistyrelsen byttes ut. Förhoppningsvis kanske någon som läser detta har mer detaljerade kunskaper om 1934 års partistyrelse. Det är glömd politisk historia. Jag tror få Centerpartister i dag kan sin egen historia och vet inte hur man har löst liknande frågor tidigare. Muharrem Demirok måste nu göra samma sak som Axel Pehrsson Bramstorp och se till att han har en enig partistyrelse och ett samverkande ungdomsförbund kring sig.
Annars blir det som en dysfunktionell Norénfamilj där alla föraktar alla och skriker från ridån går upp tills den slutligen sänks. Muharrem Demirok har alltså gjort helt rätt.
Partiets väljare vill enligt opinionsundersökningar att Centern närmar sig Magdalena Andersson. Muharrem Demirok och Centerns väljare är överens. Om högerfalangen får fortsätta att ha inflytande så innebär det fortsatt kaos. Nå vilken falang gillar jag bäst?
Högerfalangen såklart.
Jag såg helst att Centern blev ett stabilt borgerligt parti med landsbygdsfrågor, men den tiden är förbi. Jag representerar alltså inte Centerns väljare. För Sverige är det bäst om partierna slutar att ljuga för sina väljare. Därför tycker jag att Muharrem Demirok gör rätt som baxar sitt parti åt vänster så att partiet kommer i samklang med sina storstadsväljare, som mestadels är unga kvinnor som vill ha invandring och inte ser islamiseringen av Sverige som något hot.
Vad vår sida ska göra är inte att önska fortsatt kaos i riksdagen, utan skärpa vår politik.
Nej, jag förespråkar inte Magdalena Andersson och Muharrem Demirok, Men hitintills verkar de skickligare på att klargöra sin politik än vi att klargöra och föra vår politik.
LÄMNA KOMMENTAR