Den tillträdande presidenten Donald Trump har i skarpa ordalag fördömt Ukrainas användning av långdistansmissiler mot ryska mål. I intervjun som åtföljde hans utnämning till Årets person i Time Magazine, förklarade han: ”Jag motsätter mig starkt att skicka missiler hundratals mil in i Ryssland. Varför gör vi det?”
Trumps invändningar mot de ukrainska Atax-attackerna speglar åsikterna hos hans allierade i kongressen och utrikespolitiska rådgivare. Utah-senatorn Mike Lee varnade för att president Joe Bidens Atacm greenlight skulle sätta scenen för ett tredje världskrig, medan USA:s tidigare ambassadör i Tyskland Richard Grenell hävdade att Biden ”startade ett helt nytt krig”. Med Trump fast besluten att uppnå en förhandlingslösning i Ukraina verkar han vilja stänga dörren för förevändningar som Ryssland kan använda för att undvika att delta i samtal.
Även om Trumps motstånd mot Atacm-användning är helt väntat, har det också fallgropar. Eftersom Storbritannien och Frankrike har godkänt långdistansmissilangrepp mot ryska mål, försvagar Trumps hållning styrkan i det militära samarbetet inom Nato i Ukrainakriget.
Kreml vill få oss att tro att dess vilja att eskalera är större än västvärldens och hoppas att vi ska blinka först. Vi får inte falla i denna beprövade ryska fälla. Att hålla fast vid principen om ”fred genom styrka” är det mest effektiva sättet att syna Moskvas bluff och uppnå en rättvis fred i Ukraina.
Argumenten för en ”fred genom styrka”-strategi för Rysslands aggression i Ukraina stärks av att Rysslands röda linjer gång på gång har vikits. I juli 2022 hotade vice ordföranden för det ryska säkerhetsrådet Dmitrij Medvedev Ukraina med en ”domedag” om landet vågade slå till mot det ryskockuperade Krim. Ukraina avslöjade Medvedevs skrävel i och med explosionen på Kertjbron i oktober 2022 och de förödande attackerna mot den ryska Svartahavsflottan. Dessa attacker hindrade Rysslands förmåga att sabotera ukrainsk jordbruksexport, tvingade viktiga ryska fartyg att lägga till i Novorossijsk och räddade otaliga civila liv i Odesa och Mykolaiv.
Även om Ukrainas Atacm-attacker mot ryskt territorium inte har haft en sådan seismisk inverkan, har de fortfarande potential att orsaka allvarlig skada på Rysslands kapacitet. Eftersom osäkerheten om USA:s framtida militära stöd förvärrar Rysslands fördel när det gäller ammunition och artillerigranater i leveranskedjan, har Atacm attacker mot vapendepåer i gränsregioner som Bryansk ett strategiskt värde. Ukrainas attacker mot Kursk-flygfältet i slutet av november kan bromsa återtagandet av den delvis ockuperade ryska regionen, vilket gör det möjligt för Kiev att använda Kursk som ett territoriellt förhandlingsobjekt i fredsförhandlingar.
Möjligheten att hans styrkor står inför attacker från Atacm kan också få Nordkoreas högste ledare Kim Jong-un att tänka två gånger om ytterligare trupputplaceringar i Kursk. I detta kritiska läge är det angeläget att Ukraina försvagar Rysslands övertag när det gäller arbetskraft och krigsmateriel. Detta imperativ gör Atacms till ett viktigt verktyg till Ukrainas förfogande.
Rysslands ödmjuka kapitulation inför Hayat Tahrir al-Shams snabba offensiv mot Bashar al-Assad bör också uppmuntra västvärlden att förbli stark.
Efter att Assad utsattes för vanära för sin påstådda roll i mordet på Libanons tidigare premiärminister Rafic Hariri 2005 blev Syrien hörnstenen i Rysslands Mellanösternstrategi. Rysslands flottbas i Tartus har varit ett viktigt logistiskt nav för dess militära operationer i Afrika och en symbol för dess stormaktsstatus i Medelhavet.
Rysslands beslutsamma militära ingripande för Assads räkning 2015 stärkte allmänhetens stolthet över den ryska militärmakten och stärkte dess ställning som en motvikt till USA:s inflytande i utvecklingsländerna. Dessutom visade det Rysslands lojalitet mot allierade i kris och gav landet en triumf i dess globala kamp mot den liberala demokratin.
På mindre än två veckor gav Vladimir Putin upp Rysslands fotfäste i Mellanöstern, riskerade viktiga logistiska anläggningar och offrade en viktig del av sitt utrikespolitiska arv. Bortsett från oprecisa flyganfall mot civila mål har Ryssland inte ens utkämpat någon meningsfull kamp. Detta är en tydlig påminnelse om begränsningarna i Rysslands materiella kapacitet och exemplifierar att Kreml inte har tillräckligt med bett för att matcha dess skall.
Trumps plan för att få ett slut på de krig som har förstört oräkneliga liv i Ukraina och Mellanöstern är lovvärd. ”Fred genom styrka” är det mest effektiva sättet att göra det till verklighet.
LÄMNA KOMMENTAR