Varför Ryssland vill att Ukraina ska gå med i EU

Det tog inte lång tid för Moskva att upprepa ett långvarigt krav efter samtal med USA i Saudiarabien på tisdagen.

– Inget Nato-medlemskap för Ukraina, säger Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. ”Inga utländska trupper i Ukraina”, tillade han senare.

Men det fanns en eftergift som Ryssland var villigt – kanske till och med nöjt – att göra: att Ukraina gick med i EU.

Vladimir Putin må ha invaderat Ukraina för att vända sin glidning in i västvärldens omloppsbana, men Kreml var ändå nöjt med att hävda, utan någon uppenbar ironi, att det var Ukrainas ”suveräna rätt” att gå med i EU.

”Vi talar om integration och ekonomiska integrationsprocesser. Och här kan naturligtvis ingen diktera något för något land, och vi kommer inte att göra det”, sade Kreml.

Detta väcker en viktig fråga: vad får Ryssland ut av det? Svaret kan ligga i Moskvas bredare mål – en eventuell återintegrering med väst efter år i isolering.

”Störande kraft”

Europa har på det hela taget stått fast vid sitt stöd till Ukraina.

Med undantag för Ungerns Viktor Orbán och Slovakiens Robert Fico har de flesta EU-stater stött militärt och ekonomiskt stöd till Kiev. Men det betyder inte att sprickor inte har börjat dyka upp.

Polska bönder har med jämna mellanrum demonstrerat under det senaste året och blockerat gränsövergångar för att protestera mot vad de ser som illojal konkurrens från ukrainsk jordbruksimport.

Ukrainas jordbrukssektor lamslogs av Rysslands invasion, eftersom många av landets viktigaste exportvägar genom Svarta havet blockerades, samtidigt som stora områden jordbruksmark blev obrukbara på grund av kriget.

För att hjälpa Kiev har EU slopat tullarna på ukrainska varor som transiteras genom blocket på väg. Men en bieffekt var ackumuleringen av ukrainskt spannmål i Polen, vilket underminerade de lokala bönderna.

Om fred så småningom nås och Ukraina – en stor spannmålsproducent – går med i EU kan det pressa ner priserna ännu mer, vilket skulle utlösa nya protester i Polen, Slovakien och Ungern.

Liknande störningar skulle kunna drabba andra sektorer, t.ex. kemi och energi.

EU kan också känna ett ökat tryck att stödja Ukraina ekonomiskt efter kriget – särskilt om Kiev tvingas skriva under 500 miljarder dollar i sällsynta jordartsmetaller till USA i utbyte mot militärt bistånd.

Allt detta skulle underblåsa interna spänningar inom EU, vilket skulle kunna leda till splittring och interna stridigheter.

Mark Galeotti, chef för den Londonbaserade tankesmedjan Mayak Intelligence och författare till Putin’s Wars: From Chechnya to Ukraine, hävdar att Ukrainas medlemskap skulle göra landet till en ”mycket splittrande kraft” i EU – något som Ryssland är väl medvetet om.

”Bakdörren till Europa”

Kriget kommer sannolikt att sluta med någon form av frusen konflikt. Ukraina kan till och med tvingas göra territoriella eftergifter till Ryssland.

Volodymyr Zelensky har tidigare erkänt denna möjlighet och föreslagit att förlorade territorier skulle kunna återtas genom diplomati vid ett senare tillfälle.

Ett sådant resultat skulle kunna ge Ryssland ett ekonomiskt fotfäste i Europa, där annekterade regioner används för att återupprätta handelsförbindelser med EU via Ukraina.

”Det finns en känsla, ärligt talat, att när kriget är över och en bit tid har gått, kommer den befintliga lagliga och illegala handeln mellan Ryssland och Ukraina att öppnas upp igen, och Ukraina kommer att vara en bakdörr till europeiska marknader”, sade Galeotti till The Telegraph.

Emily Ferris, en senior Rysslandsanalytiker vid RUSI, föreslog att Moskva skulle kunna använda Ukrainas potentiella EU-medlemskap för att locka investeringar i annekterade territorier.

– Det är bra att annektera det här territoriet, men de måste också finansiera det, säger hon till The Telegraph.

– Om de annekterade territorierna skulle ha någon form av handelsrelation med Ukraina, laglig eller olaglig, skulle det ge dem tillgång till EU. Det skulle kunna minska pressen på Ryssland.”

En modell finns redan: Transnistrien, den moldaviska utbrytarregionen som är allierad med Moskva.

Transnistriens ekonomi är integrerad med EU trots landets band till Ryssland, som till stor del subventionerar regionen genom pensions- och gassubventioner. Över 80 procent av den statliga exporten går till EU:s medlemsstater och Moldavien, vilket ger Moskva en bakdörr in i Europa.

Ett liknande upplägg skulle kunna uppstå på ockuperade ukrainska territorier, med ryska företag som bedriver handel via Ukraina, vilket gör det möjligt för Moskva att indirekt dra nytta av EU:s marknadstillträde.

En trojansk häst i EU?

Den tredje potentiella fördelen för Ryssland är mer spekulativ – men inte osannolik.

Medan Donald Trump trycker på för en snabb lösning på kriget har valet i Ukraina blivit en omtvistad fråga.

Trump har anklagat Zelenskyj för att agera som en ”diktator” för att han inte håller val – trots att det enligt den ukrainska konstitutionen är olagligt att hålla en omröstning under en period av undantagstillstånd.

Vita husets tjänstemän har enligt uppgift lagt fram en plan för att genomföra en tillfällig vapenvila, hålla ett val och sedan förhandla fram ett slutligt fredsavtal.

Idén har väckt oro för att Ryssland skulle försöka manipulera omröstningen och installera en Kremlvänlig person i Kiev.

Faktum är att Moskva enligt uppgift planerade att installera Viktor Medvedchuk, den pro-ryska oligarken, som president efter att ha tvingat Zelensky att avgå.

Ett Ukraina som leds av en Kreml-vänlig president – inom EU – skulle kunna vara ett kraftfullt verktyg för Moskva, menar Ferris.

– Det är inte så långt från verkligheten att föreställa sig att befolkningen i framtiden röstar på en president som förespråkar en relation med Ryssland, säger hon.

Detta skulle inte nödvändigtvis vara en pro-Putin-marionett, utan snarare en ”moderat” ledare som hävdar att även om Ryssland förblir en motståndare kan Ukraina inte ignorera sin största granne.

Till och med framträdandet av en vagt Kreml-vänlig ledare i Kiev skulle vara en kupp för Moskva, med tanke på dess tidigare ansträngningar att så split inom EU.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán är det tydligaste exemplet.

I december 2023 lade Ungern in sitt veto mot ett EU-stödpaket på 50 miljarder euro till Ukraina – bara timmar efter att blocket hade kommit överens om att inleda anslutningssamtal med Kiev.

Slovakiens premiärminister Fico sa nyligen att Rysslands ”allvarliga säkerhetsproblem” var ett rättfärdigande för att inleda sitt krig mot Ukraina.

Viktor Orbán är ingen rysk marionett, men hans samröre med Moskva har varit tillräckligt för att fördjupa spänningarna i Bryssel.

Ukrainas ansökan om EU-medlemskap kan utlösa liknande splittring långt innan landet ens har erkänts.

– Det ställer EU inför ett fruktansvärt dilemma, säger Galeotti.

– Om ryssarna säger ”Vi har inga invändningar” – vilket de har sagt – då ligger bollen helt och hållet hos européerna.

Det skulle kunna leda till friktion inom EU och förbittring i Ukraina, särskilt om Kiev tvingas uthärda åratal av anslutningshinder, vilket har varit fallet med Balkan.

”Om den känslan uppstår kommer det faktiskt att vara mycket farligt för både Ukraina och Europa”, varnade Galeotti. ”Och Ryssland kommer inte att ha några problem med att utnyttja det.”

Att Ukraina går med i EU är kanske inte det resultat som Moskva föredrar.

Men eftersom Zelenskyj driver på för medlemskap är det mycket mindre hotande än Ukraina i Nato – och kan fungera till Kremls fördel.