I april 2007 anföll Ryssland sitt lilla grannland Estland. Inte med stridsvagnar och artilleri utan i en massiv cyberattack. Banker, medier, myndigheter, företag, polisen och politiska partier angreps. Samhället upphörde att fungera. Det höll på i 22 dagar, självklart nekade Ryssland.
Europas viktigaste utrikespolitiker just nu (tillträde 1 december 2024), Kaja Kallas, var tidigare premiärminister i Estland. Hon var 29 år när angreppet skedde. Hennes parti, det liberala Reformpartiet, var en av måltavlorna. Ur Sveriges perspektiv finns två stora frågor?
Hur har Rysslands och allierades möjligheter till cyberanfall utvecklats på dessa 18 år?
Hur är Sveriges kapacitet på att försvara sig mot ett cyberanfall?
Rysslands cyberkapacitet
Det är väldigt svårt att veta. Det vi vet är att de är lierade med Nordkorea, vilka verkar ha bland världens bästa (eller värsta) på området.
I övrigt kan vi bara mer eller mindre gissa vad Ryssland har för cyberkapacitet från Ryssland och från andra länder.
Vi kan också utgå från Ryssland också har kapacitet i Sverige och det behöver förstås inte bara vara ryssar, utan det kan vara även andra som frivilligt, omedvetet eller under utpressning kan deltaga.
Många är beredda göra väldigt mycket för ett kort och konto, i något land anonymt någonstans. Den gruppen kan mycket väl infatta politiker och tjänstemän på myndigheter. Att utföra ett brott, blir högre benägenhet om upptäcktsrisken är låg.
Vi har i Sverige nästan dagligen ”incidenter”, så det finns förstås anledning tro deras system och metoder testas.
Sveriges försvarskapacitet mot ett cyberanfall
Det är svagt, det märks när enskilda banditer då och då lyckas stänga ner företag. Hur ska det inte vara då med samlade större resurser.
Hur våra säkerhetstjänster definierat olika potentiella hot (militära cyberhot, Säpo, Polisen, FRA, MSB osv) ska givetvis vara hemliga och vi kan hoppas de är duktiga, men vi måste också befara att de inte är det. Att det skulle finnas någon EU-kapacitet, är nog inte att förvänta sig. Tveksamt också om det finns NATO-cyberskydd.
Sverige är ett av världens mest digitala länder, genom det är vi också ett av världens mest sårbara länder.
Frågor vi behöver ställa oss, är t.ex.
Hur säkert är vårt elsystem?
Hur säker är vår internetstruktur?
Hur säkra är våra finansiella funktioner?
Hur säkra är våra kommunikationskanaler?
Frågorna är i den här artikeln obesvarade vilket är acceptabelt, men övergripande frågan är förstås om någon kan svara på frågorna?
Tänker vi ett scenario där elsystemet, internet, finansiella funktioner och kommunikationsfunktioner stängs ner. Det skapar ännu fler obesvarade frågor. Hur länge kan vi stå emot det? Vilka skador skulle vi få? Vilka konsekvenser kan det orsaka?
Sverige måste förstås att ett militärt försvar, så måste vi se till att ha ett totalförsvar, som genomsyrar hela samhället och nummer ett, är att se till samhället även vid anfall, kommer fungera så bra som möjligt.
Därför måste det återetableras kontanter i samhället.
Därför måste man se till att olika strukturer byggs som celler, slås en cell ut, så ska andra celler fungera.
Därför måste man ha beredskapsplaner att försvara Sverige vid cyberstängning och beskydda mot konsekvenser.
Vad kan gemeneman göra?
Allting som du kommer på, gör att det fungerar ändå för dig om ”allt” slutar fungera.
– Personlig säkerhet
– Värme (utan el)
– Mat och dryck (vatten). Bra att ha möjligheter värma mat utan el.
– Kontanter
– Gärna el aggregat
– Mediciner
Vidare så har de flesta idag inte transtorradio kvar, det kommer vara det första som börjar fungera vid störningar. Det är bra om den har batterier.
Bered dig att stoppet i Estland varade i 22 dagar, ett hot kanske aldrig blir verklighet, men kan också vara i månader.
Gör din egen test, vad skulle cyberstopp med allt, för dig innebära?
LÄMNA KOMMENTAR