Syrien. Samtidigt som alawiter flydde hals över huvud och bar sina anhöriga på sina ryggar, för att till exempel korsa en flod mellan Syrien och Libanon, kom EU:s utspel. Fördömde EU offren istället för förövarna? Går det att tolka det så?
De som våra kollegor intervjuade hade familjemedlemmar som dödats, andra var oroliga för nära och kära de inte fick tag på, som inte lyckats fly.
Vi fortsätter vår granskning av vad som hände under massakrerna av alawiter i början av månaden. Vi vill förstå och komma närmare sanningen. Om det nu är så att en pro-Assad grupp attackerade den nya regimens säkerhetsstyrkor, är det skäl nog för en fullskalig massaker där även kvinnor och barn mördades?
Vi förstår självklart de starka känslor som finns bland alla syrier. Diktatorns brutala övergrepp på sin egen befolkning, fundamentalisters fruktansvärda illdåd och olika utländska grupperingars våld mot syrier, gör det ännu viktigare att försöka förstå pogromerna mot alawiter. Hur ska alla dessa människor lyckas leva sida vid sida? Vi har hittat fantastiska hjältehistorier, om hur syrier från olika religioner och etniciteter stödjer varandra, gömmer offer och räddar liv.
Men åter till EU, vad tycker ni om det märkliga utspelet?
Senare idag publicerar en internationell tidning en artikel av mig, när det blir morgon i Washington.
LÄMNA KOMMENTAR