”Död häst-teorin” är en satirisk metafor som speglar hur vissa människor, institutioner eller nationer möter uppenbara problem som är omöjliga att lösa, men istället för att acceptera verkligheten, klamrar de sig fast vid att rättfärdiga dem. Svenska politiker är mycket typiska tillämpare av metoden. Northvolt-affären är ett annat exempel.
Kärnidén är tydlig: om du får reda på att du rider på en död häst är det klokaste att gå ner och lämna den.
I praktiken är det dock ofta tvärtom. Istället för att överge den döda hästen vidtas åtgärder som:
• Köp en ny sadel till hästen.
• Förbättra hästens foder, trots att den är död.
• Ändra ryttaren istället för att ta itu med det verkliga problemet.
• Sparka hästchefen och anställ någon ny, hoppas på ett annat resultat.
• Organisera möten för att diskutera hur man ökar hastigheten på den döda hästen.
• Skapa kommittéer eller arbetslag för att analysera problemet med den döda hästen ur alla vinklar. Dessa utskott arbetar i månader, tar upp rapporter och avslutar slutligen det självklara: hästen är död.
• Motivera ansträngningar genom att jämföra hästen med andra liknande döda hästar och dra slutsatsen att problemet var bristande träning.
• Föreslå utbildningskurser för hästar, vilket innebär att budgeten ökar.
• Omdefiniera begreppet ”död” för att övertyga hästen har fortfarande en chans.
Denna teori visar hur många människor och organisationer föredrar att förneka verkligheten och slösa tid, resurser och ansträngning på värdelösa lösningar, snarare än att acceptera problemet från början och fatta smartare och effektivare beslut.
LÄMNA KOMMENTAR