Jag var på ett fartyg som gick stadigvarande på Libyen under 1980-talet. Det var ett ro-ro-fartyg (Roll on, Roll off). Ombordkörningsrampen ligger mot kaj. Rampen leder mot huvuddäcket som är beläget drygt två meter över vattenlinjen En ramp leder ner till underrummet och en ramp till övre däck. Fartyget hade alltså tre lastdäck.
Libyerna körde lastbilar i en rasande fart för att lossa fartygslasten med containrar. På varje däck jobbade några gaffeltruckar. Arbetet var extremt välorganiserat. En tom lastbil kom körande efter kajen i nattens libyska mörker. Chaufförerna tryckte på för att komma upp på övre däcket. Minuterna efteråt kom samma lastbil körande nerför rampen med en container. Som i ett blixtlås körde europeiska, tyska och svenska lastbilar med full fart ner i lastrum, upp på övre däck och rakt fram på huvuddäck. Timme efter timme. Jag var inte van med att lossning skedde så effektivt.
Endast i Japan kan man se något liknande. Jag frågade några libyer varför de jobbade så effektivt. De berättade att chaufförerna själva ägde sina bilar, alltså inte stuveribolaget.
Chaufförerna fick betalt för varje container de körde. Men så vände libyerna på frågan och började fråga om Scanias och Volvos lastbilar. Svenska lastbilar räknade de som bäst i världen. Det fanns beundran i deras röster. Jag förstod att de chaufförer som hade en lastbil från Scania eller Volvo tjänade bäst. De kunde ta tyngre laster.
I går lyssnade jag på Arne Weinz utmärkta sommartal på Swebbtv. Så berättade han något som fick pusselbitarna att gå ihop. Northvolt i Skellefteå, som politikerna hyllar, kommer att gå i konkurs. Lastbilsägare vill inte ha ellastbilar. Man har inte tid att stanna och ladda när man är ute på jobb. En elbil hade inte haft något att hämta i Libyen. Chaufförerna körde dygnet runt. Kanske med avlösning under någon timme när någon annan körde. Bilen skulle inte få stå still en enda sekund för att ladda batterier. Arne Weinz sa att det är märkligt att inte en enda bland politikerna känner till hur det går till i arbetslivet. Inte heller Wallenbergarna verkar förstå.
Låt oss anta att en libysk chaufför på den tiden hade ägt en ellastbil av märket Volvo.
Den stackaren får göra uppehåll under två timmar för att ladda batterierna. Men då hade batterierna bara laddats till 60 %. Men att köra i hård terräng eller uppför lastramper kräver kraft. Det skulle krävas flera laddningar under ett dygn. Självklart kan Volvo och Saab sälja ellastbilar för enklare nöjeskörning, men i tuffa miljöer där lastbilarna får svettas,
där gäller diesel.
Det kommer att bli dystert i Skellefteå när ytterligare ett sosse/mp-projekt går i konkurs.
Nästan allt som för femtio år sedan var prima kvalitet i Sverige har förstörts av politiker som saknar erfarenhet och även saknar sunt förnuft. Arne Weinz berättade att Saab hade lånat ut 70 ingenjörer till Northvolt därför att batteriföretaget saknar kompetens och har slutat att fungera. Men Northvolt är till 100 % ideologiskt och politiskt korrekt med genomtänkta jämställdhetsplaner. På Northvolt skriver man under en avsiktsförklaring om en jämställd industri. Högtidligt värre. All uppmärksamhet på fel sak. Idéen är också att ge bästa möjliga klimatavtryck.
Stockholmare flyttade upp till Skellefteå för att genomdriva en jämställd industri som ger grönare avtryck. Skattebetalarna har så här långt skjutit in 88 miljarder kronor i Northvolt.
Jag som har sett det brutala yrkeslivet runt om i världen, har fått en känsla av att en mänga oerfarna människor som lever i en verklighetsflykt tycks tro att allt är en lek utsmyckat med grön retorik. De är som barn.
När de sedan står arbetslösa kan de kanske börja fundera på vad lastbilar ska användas till.
Sverige var en gång en av världens främsta industrinationer.
Pengarna och kunnandet är förskingrat.
LÄMNA KOMMENTAR