En del kanske minns att jag fredagen den 12 juli gav en man på en parkbänk i Gamleby 500 kronor till medicin. Jag hade aldrig sett honom tidigare. Han hade haft ett bra jobb där datorer ingår. Jag betraktade parkbänken som min. Han var hemlös och sov på kyrkogården i Gamleby. Nästa dag kom han hem till mig och tittade på min dator och gjorde några ominstallationer.
Han hade fyra problem
Han hade fått en slags reumatism och hamnat i rullstol en kortare tid.
Därefter hemös.
Sedan skulder som började indrivas.
Sedan ingen hjälp från kommunen.
Så kommunen, bostadsbolaget, Försäkringskassan och Kronofogden var inblandade. Men eftersom han var hemlös kände ingen ansvar. Han hade inte ens pengar till mat. Jag gav honom i olika omgångar 1300 kronor, mat, mediciner, bussresor till möte på Socialkontoret i Västervik 2 mil bort samt ytterligare 500 kronor i fredags. Inte ens busspengar kunde Västerviks kommun bistå med.
Nu går han hyfsat bra med krycka. Det var meningen att han skulle gå med krycka 2 x 2 mil fram och tillbaka. Han frågade inte om pengar. Men några Swischade en slant till mig så vi var fyra att dela på utgiften. Jag bjöd på en pizza på balkongen och några öl. Det var alltså en helt vanlig människa som hade råkat ut för en radda händelser samtidigt. Hemlös, pank, sjuk, skulder, sov på kyrkogården. Hur kan detta få ske?
Jag ringde i förra veckan till Tomas Tengby i Ring P 1 och berättade. Det blev ett bra inslag. Tomas Tengby fattade omedelbart problemet. Den hemlöse hade fått fyra samtidiga problem och då klarade inte tjänstemännen i Västervik att lösa frågan. Det blev för komplext. Västerviks kommun har 3200 anställda. Vad gör dom?
Ring P 1 lade upp den hemlöses situation på sin sida. Nästa dag var inslaget med i morgonreprisen samt att två inringare tog upp den hemlöses situation i två olika inlägg senare i Ring P 1. Jag fick beröm. Kommunalrådet Harald Hjalmarsson, Moderat, tog kontakt med den hemlöse och bjöd på kaffe. Kommunalrådet är känd i bygden, men som alla som läser mig, eller kommunekonomen Hans Jensevik, vet att de kommunala systemen håller på att braka samman.
Det är bara Sveriges riksdag och Malmö kommuns Socialdemokratiska ledning som ännu inte har förstått. Det handlar om det kommunala utjämningsbidraget, men för komplicerat att ta upp just nu. De 3200 tjänstemännen har troligen fått sparbeting av politikerna för att klara budgeten. Därför bryter Västerviks kommun mot Socialtjänstlagen och låter en kommunmedlem sova på kyrkogården. Men inget ont om Harald Hjalmarsson. Han var trevlig berättade den hemlöse. Den hemlöse berättade att han hade läst på min sida på Facebook.
Han var så förvånad.
Själv hade han lämnat Facebook, men alla som kommenterade var så trevliga och läsvärda, ansåg han. Trevliga människor. Mer än en gång sa han det till mig. Den som är helt utslagen och vet att höstkylan och vintern närmar sig är primärt inte inriktad på filosofiska samtal eller att sätta sig in i detaljerna i det kommunala utjämningsbidraget. Jag tonade ner mig under våra samtal. Den hemlöse skrev i ett inlägg på min Facebookssida att jag Stefan hade fått honom att tänka framåt. Jag var inte medveten om det, men han var lika snabb i huvudet som Tomas Tengby att förstå situationen.
Prioritet 1 bostad
Det som gör att han inte får hjälp är att han betraktas som hemlös. Jag ringde honom i torsdags men fick inget svar. Men han ringde tillbaka i fredags. Det visade sig att han då åter satt på min parkbänk, men överlycklig. Jag gick till parkbänken och gav honom 500 kronor så att han hade till mat till nästa möte den 26 augusti. Västerviks kommun har valt att vara passiv, även om man bryter mot Socialtjänstlagen.
Sverige är extremt misskött och ingen dager synes än. Den hemlöse hade ringt upp en fastighetsägare i Åtvidaberg med bostäder på en liten ort utanför Västervik. Den hemlöse hade berättat om sin sjukdom, hemlös, skulder, arbetslös. Fastighetschefen hade sagt att det var ett ovanligt sätt att presentera sig på. Han skulle återkomma, men ringde inte tillbaka.
Den hemlöse ringde åter upp och på stående fot så fick han flytta in i en tom tvåa med uteplats. Han fick anstånd (eller slapp) hyra första månaden. Alltså det var inte Västervik som hjälpte, utan Åtvidaberg.
Han kunde flytta in i lördags. Då kom samtidigt en hjälporganisation med lite möbler.
Han kunde sova i sin egen säng för första gången på 15 månader. En del jag har berättat denna historia för säger att det är min förtjänst att historien slutade lyckligt. Men när jag talar i telefon med den hemlöse så tänker han inte så. Mest utslagen i denna del av Sverige.
Får ingen hjälp av någon. Han ordnar kontakt med alla institutioner, behåller sitt lugn, lyckas ordna en bostad och får bitarna på plats.
Jag och de som skickade en slant till mig gav honom mat och medicin samt en pizza på en balkong. Nu har han sin bostad och sitt bostadskontrakt. Jag hade sagt redan i början att jag inte ville veta varför han har skulder och vad som har skett. Men i går berättade den hemlöse ändå om sina skulder som nu ligger hos Kronofogden.
Det är så himmelskt existentiellt vackert, men jag får inte berätta.
Han var tvungen att låna pengar till ett av de viktigaste och allvarligaste handlingarna i hans liv som är av existentiell art. Han genomförde och han har givit andra en grundlycka i livet.
Sedan kom sjukdomen och allt ramlade samman. Den enda ära jag kan ta åt mig är att jag gav pengar till en okänd man som ett tecken på att jag bedömde honom som bra, och han förvaltade pengarna ytterst väl. Medicin och mat.
Resten gjorde han själv. En solskenshistoria.
Men det bästa av allt. Jag har fått tillbaka min parkbänk i slänten på väg upp till min bostad. Där kan jag sitta under eken och pusta ut halvvägs när jag har handlat.
LÄMNA KOMMENTAR