I min bok om Estonia gjorde jag en intressant iakttagelse. Många när de tänker på Estonia så tänker de på själva sjunkförloppet. Men jag tittade på hur systemet frättes sönder inifrån. Vi vet i dag att Sjöfartsinspektionen inte längre finns. Den har blivit en del av Transportstyrelsen. Det har skett massor med organisatoriska förändringar som har gått svenska folket förbi. Min iakttagelse var att det verkade som de som arbetade inom Sjöfartsinspektionen insåg att loppet var kört. Men det fanns två grupper som visade extra lojalitet med ledningen, eller med systemet, och det var kanslipersonalen och juristerna.
De som inte var en del av falskheten, utan hade en egen kompetens, som exempelvis ingenjörer, skeppsbyggare och sjökaptener hade större social möjlighet att inte låta sig korrumperas. De kunde gå till ett nytt jobb nästa dag. I boken gjorde jag jämförelsen med det brittiska imperiet. En del har kanske har den utmärkta engelska TV-serien ”Herrskap och tjänstefolk” från början av 1970-talet. Handlingen utspelade sig mellan 1903 och 1930. Brittiska imperiet var som störst 1922. Redan i slutet av 1920-talet kunde man ana den självständighetsrörelse i kolonierna som skulle komma. Brittiska imperiet blev brittiska samväldet, men ändrade namn 1949 till Samväldet. I dag består Samväldet av 56 nationer.
Men vilka grupper i England ville ha kvar det fornstora Brittiska Imperiet? Jo det var herrskapet, alltså adeln och tjänstefolket: köksor, pigor, betjänter och butlern. När imperiet skulle falla så skulle även tjänstefolket försvinna. Det förstod tjänstefolket.
Arbetare som kunde få jobb i den framväxande industrin hälsade den nya tiden välkommen, men den livréklädde lakejen förstod att han skulle proletariseras eller bli arbetslös.
Det påminner om juristerna på Sjöfartsinspektionen som fuskade med juridiken,
men hade valt att blunda för att få ha kvar systemet. De hade speciella förmåner. Jag berättade det för juristerna. De såg lika mycket arroganta ut som generade. Och utifrån det perspektivet tittar jag på det nuvarande Sverige. Många har börjat ana att Sverige håller på att falla samman. Gemenskapen har upphört. Eliter har börjat visa ett förakt för svenska folket. Ett tecken på att de är på väg bort.
De vet att när detta system faller, så är det de som kommer att få gå med tiggarstaven.
Därför visar de en påtaglig arrogans mot folket.
Men vilka är det som vill behålla sina privilegier?
Den första gruppen är självklar:
Journalistkåren.De vet att stödet på 10 miljarder kronor per år till Public service kommer att tas ifrån dem i framtiden.
Den andra gruppen är juristerna. Många anser att Sverige har upphört att vara ett rättssamhälle. Unga jurister går in i systemet och fastnar. Systemet är ineffektivt.
Vi måste bli av med minst 200 statliga myndigheter, lägga ner landets länsstyrelser,
införa en författningsdomstol som kontrollerar att lagarna håller ihop och få en ny grundlag där hela det juridiska systemet får en ny ledning.
Den tredje gruppen är de politiska partierna. De har slutat att leverera politik. I 200 år hade Sverige neutralitet som en ledande princip. I stället för att förstärka världens mest framgångsrika fredsprojekt, så ändrade Socialdemokraterna och Moderaterna utrikespolitiken utan debatt.
Pål Jonson ingick ett avtal med Bidenadministrationen att amerikansk lag ska börja gälla inom vissa områden i Sverige. Samtidigt som Sverige valde att bli ett amerikanskt lydrike,
så ignorerar USA:s tillträdande president, Donald Trump, Sverige fullständigt.
När Victor Orbán besökte Moskva den 5 juli i år så kritiserade Ulf Kristersson häftigt besöket och Orbans kontakt med Putin. I protest vägrade Ulf Kristersson att åka till Budapest.
Men häromdagen ringde Tysklands förbundskansler Olaf Scholz för första gången Putin på flera år i ett trevande försök till försoning. Tystnad från Ulf Kristersson. Är det någon som tar honom på allvar?
Den svenska utrikespolitiken är brådstörtad, ryckig och flamsig. Det är ett tecken på att politikerskrået har gjort sitt. De saknar riktning. Socialdemokraterna håller på att ändra sitt program efter att i 30 år ha vägrat att lyssna på folket.
Landet fungerar inte inrikes och fungerar inte utrikes.
Jag märker ett tydligt folkförakt från dessa tre grupper:
Journalister
Jurister
Politiker
De kämpar för att hålla sig kvar i ett system som har slutat att fungera.
Det finns advokater som kan fakturera en halv miljon i månaden,
även mer. Advokatsamfundet slåss för att bevara systemet.
De tar vad de kan roffa åt sig.
Journalistik har blivit ett arvsuppdrag för att makten ska bevaras. Och politiker uppträder som Anna Kinberg Batra, fast de flesta är smartare. Sinsemellan tror jag att de själva anser sig vara betydelsefulla.
Det verkar som att journalister, jurister och politiker inte vet vad som händer i Sverige.
I går avslöjades att ännu en åklagare ingår i de kriminella nätverken. Just nu är det 8 timmar sedan den senaste skjutningen. Den skedde i Fisksätra i Nacka. Det handlar om gänguppgörelser vem som ska kontrollera området. Polisen är någon annan stans.
För tio år sedan var jag i området i Fisksätra.
Jag hade hört om en bilparkering i en skogsdunge. Jag gick dit. Där stod omkring 20 bilar parkerade. De var utbrända. Det handlade om försäkringsbedrägerier och alltså ett bedrägerier mot svenska folket.
Men politikerna tittade bort.Inga nya lagar skrevs. Och journalisterna vägrade då att berätta.I dag har det blivit ännu värre. Men de anar att de kommer att ersättas. Därav deras arrogans.
Det heter också maktens arrogans. Den försvinnande maktens arrogans.
LÄMNA KOMMENTAR