För många år sedan gick jag genom Västervik mitt på ljusa dagen. Trottoaren som jag trampade mig fram på var öde. En bil stod parkerad framför mig, med fem unga män.
Om det hade varit vadslagning så hade jag satsat en hundring på att de var kriminella.
Fram satt två män runt 30. En svart och en med sydeuropeiskt utseende.
Samma ungefärliga etniska representativitet på de tre i baksätet. Ingen hade alltså ett typiskt nordiskt utseende.
En kille med afrikanskt ursprung i baksätet vevade ner rutan mot trottoaren och kastade ut en tom Coca Colaburk. Han vevade upp rutan igen. Jag plockade upp burken och knackade på rutan. – Ursäkta mig, sa jag. Du tappade burken. Jag stack in burken genom rutan.
Han brann till i ögonen med samma fart som ett felladdat litiumbatteri. Risken att bli ihjälslagen såg ut att vara enda alternativet. Jag ansåg att om jag hade passerat utan att reagera så hade jag varit medskyldig. Det gick en tiondelssekund. Burkkastaren var på väg att öppna bildörren. Då vände sig föraren om och ruskade på huvud åt mordplaneraren.
Han lydde ledaren och tog emot burken och vevade upp rutan.
Västerviks tidning blev en smaskig rubrik fattigare.
Han kastade inte ut burken igen.
Jag är ingen modig person, men jag hade inget annat val. Men hur kommer det sig att jag inte blev nerslagen? Jo, jag hade varit hövlig. Jag är normalt inte särskilt hövlig, men det kan vara en bra strategi. När unga slynglar berättar varför de slog ihjäl någon så berättar de ibland (alltså ibland) att de hade frågat efter en cigarett och fått ett spydigt svar. Jag tar aldrig poäng på människor som har lägre status än jag.
Jag stod vid järnvägsstationen i Lund.
En ung man, hyfsat välklädd, med nordiskt utseende, gjorde samma sak.
Droppade en tomburk på marken. Jag sa samma sak.
Han tittade på mig.
– Det finns nog någon luffare som pantar burken, svarade han överlägset.
Han skämdes inte det minsta och fortsatte samtalet med kamraterna.
Han gav ett intryck av att läsa på universitetet.
Jag promenerade med en ung dam som jag var ytligt bekant med. Vi hade trevligt.
Jag tror att vi åt glass. Jag knycklade ihop papperet och slängde det nonchalant på gatan.
Hon stannade med uppspärrade ögon och såg helt förfärad ut. Jag plockade upp papperet och berättade att jag ville studera hennes reaktion. Ungefär som när man lägger en ärta under en prinsessas många madrasser för att se om hon är en riktig prinsessa. Jag berättade att hon hade klarat prinsessprovet med glans. Jag förklarade att jag hade blivit lika förfärad om hon inte hade reagerat.
När man talar om svenska värderingar så är en viktig värdering att hålla naturen snygg.
För många år sedan lade jag märke till att invandrare var sämre än svenskar på att hålla snyggt i parker och andra utomhusområden. I dag har jag uppfattningen att de har blivit bättre. Kanske har de förstått den svenska mentaliteten.
Hur förklararar man akademikerslyngeln i Lund?
Tyvärr kan jag inte det.
För en tid sedan gick jag bakom ett ungt svenskt par med barnvagn i Gamleby.
Plötsligt kastade pappan ett papper vid sidan av gångvägen. Jag gjorde som vanligt,
plockade upp papperet, skyndade ikapp och lämnade över skräpet med en ursäkt.
Paret tittade på varandra och sedan nedlåtande på mig. Pappan tog emot papperet utan ett ljud. Jag kan inte förstå att en del människor bär ruttenhet inom sig. Man kan bete sig illa om man är upprörd, men att skräpa ner av ren nonchalans eller lättja är för mig obegripligt.
Jag gick bakom en ung tjej i 20-årsåldern för många år sedan i Norrköping. På marken låg ett glasspapper. Hon plockade upp papperet och gick 10 meter till en papperskorg. Vi kom att gå bredvid varandra. Jag berättade hur glad hon gjorde mig. Inte bara för att hon plockade upp papperet utan för att hon hade brytt sig. Jag tror att hon förstod att hennes enkla handling hade gjort mig glad. Glädjen bestod också i att vi hade en gemensam värdering hur vårt land ska vara.
Jag tror inte klägget förstår vikten av en enhetlig och gemensam kultur i ett land. Jag valde att belysa med ett enkelt futtigt exempel. Det finns minst tusen olika exempel på gemensamma kulturella värderingar som klägget riskerar gå förlorade genom att de inte klarar av att upprätthålla goda värden. Svenska värderingar har uppkommit genom vårt sätt att se på och leva med naturen, omtanke om grannar samt pliktkänsla utifrån att vi lever i ett kargt klimat och annat.
Jag tror inte att journalisterna på Public service eller våra politiker kastar skräp omkring sig,
men jag tror inte att de förstår värdet av att odla svenska värderingar.
LÄMNA KOMMENTAR