När granbarkborren gnager sig in under barken på ett av våra vanligaste träd Granen (Picea abies) så slutar det oftast med en långsam död och uttorkning av trädet.
Det kan bli kännbart för skogsägaren som kanske hade framtida avverknings planer för området.
Men om du vandrar genom ett område som har blivit drabbat av ett skadedjurs angrepp för ett antal år sedan så kommer du att upptäcka hur naturen redan har kapitaliserat på denna trädarts frånfälle.
Finns det Tall (Pinus sylvestris) så kommer du att märka hur dessa Tallar som förut stod i en skuggig skog, nu är mycket mer mörkgröna och har en mycket större och kraftigare barr utveckling. Helt enkelt ser dessa träd mycket mer friskare ut nu, när solen värmer marken där Granen förut så obarmhärtigt skuggade jorden.
Övriga träd gynnas av Granens frånvaro. Det blir ljusare, varmare, luftigare och mera vatten till de överlevande arterna. Undervegetation i form av björk, asp, tall och nya granplantor skjuter efter ett par år upp ur marken. Även täta hallonsnår brukar ta området i besittning.
Fågellivet blommar upp. Nu finns det helt plötsligt gott om föda under barken på de döda träden.Om man vill vara lite politiskt korrekt så kan man säga att den biologiska mångfalden är stadd i en slags naturlig omorganisation.
Vad jag förstår så finns det inget sätt att vaccinera våra barrträd så att dom slipper sina plågoandar. Man får helt enkelt acceptera att naturen ger och tar. Det är ändå fascinerande att se hur fort vår natur läker och åter-beskogar det som har försvunnit.
LÄMNA KOMMENTAR