I morgon är det presidentval i USA

Vad jag har väntat. Jag önskar jag får uppleva samma känsla som valnatten 2016.

Journalisterna kom tidigt i champagnestämning i förhoppningen att Hillary Clinton skulle vinna. Ni vet hon som hade kallat vanliga Trumpväljare för ”deplorable” (bedrövliga, eländiga). Det var under efternatten, under sammanräkningen, som en viss oro började märkas bland de svenska journalisterna från Aktuelltstudion. Siffrorna gick inte Hillary Clintons väg.

Valvakekommittéen i TV sjönk allt djupare ner i sina stolar. En timme senare undslapp sig en av journalissorna när nya siffror rapporterades. ”Är allt hopp ute?”. Det var dyster begravningsstämning bland studiogänget. Allt hade fallit:

Hoppet, anletsdragen, kroppshållningen, sinnesstämningen och Hillary Clinton. Jag minns fortfarande min känsla av euforiskt välbefinnande. Det handlade mer om tilltufsningen av journalisterna och etablissemanget, 

än Donald Trumps seger år 2016.

Det är helt uppenbart att Kamala Harris är etablissemangets kandidat. The deplorables röstar på Trump. Men i Sverige hoppas 84 % att Kamala Harris ska vinna valet. Det visar ännu en gång att journalisterna och etablissemanget kan styra opinionen. Det anses nästan som fult i Sverige att förespråka Donald Trump. Han är den enda amerikanska presidenten som inte har startat några krig. Han vill rensa upp bland träsket, 

det som vi i Sverige kallar klägget.

Jag hoppas att kriget i Ukraina tar slut efter att Donald Trump har vunnit, om han vinner.

Om 40 timmar börjar nedräkningen. Jag känner efter, men känner ingen oro över valresultatet. Vem som än vinner, så kan denne inte ändra på Europas sorgliga misskötsel av politiken.

Men världen kommer att gå in i en ny fas, från före till efter presidentvalet. Det känns som hela världen bara går och väntar på resultatet. Ungefär som ett startskott.

Först när det är klart så vet Zelenskyj, Putin, Olaf Scholz, Netanyahu och vi andra vilka spelregler som gäller. Det tror jag blir den stora skillnaden. Vi vet då vad vi ska förhålla oss till.

Men visst hoppas jag på Donald Trump. Vi kommer alla att få skratta gemensamt massor med gånger. Han är en lättsam narcissist.

Trumpen är aldrig trumpen. Men Kamala Harris skrattar alltid ensam.