Inget mer Scandic för mig

I över 25 år har jag bott på Scandic hotell. För några år sedan såg jag en prideflagga på ett Scandichotells flaggstång. Jaha, tänkte jag. Men så upptäckte jag på ett annat Scandichotell att man hade plockat bort alla skandinaviska flaggor och i stället hissat prideflaggor. När jag sedan kom till ett nytt hotell så möttes jag av en stor prideflagga i foajen brevid en pytteliten svensk flagga.

Jag frågade artigt när jag gick på morgonen vad det handlade om. Då hade jag redan beslutat mig för att lämna Scandic, men jag var nyfiken på att få reda på policyn. 

Hotellchefen kom rusande och jag fick reda på att jag var för gammaldags. Jag bytte hotell. Ordnade allt administrativt. Därefter skrev jag till Scandic om mitt beslut.

Inga larviga hot eller att fiska efter särskilda förmåner. Beslutet var fattat. När jag förstod att Spendrups sedan många år sponsrar Stockholm pride så upphörde jag tvärt att dricka Norrlands guld. I Pridetåget går bland annat RFSL som vill legalisera pedofili.

De viftar med sina speciella flaggor med himmelsblått och rosa som symboliserar småpojkar och småflickor. Jag blev upprörd när Nobelstiftelsen utestängde Jimmie Åkesson och SD från Nobelfesten. Jag skickade ett mejl till Nobelstiftelsen där jag bad att de måste ändra beslutet. Nobelfesten är en privat fest har Nobelstiftelsen meddelat.

Bra, då visste jag att det inte är en fest för hela svenska folket, utan att den är privat.

Sedan dess angår Nobelfesten inte mig. Jag anser att Public service inte ska sända från den privata festen.

Om jag går förbi ett Scandichotell där prideflaggorna fladdrar, så känner jag varken hat eller upprördhet. När man väljer bort något som är uselt så mår man bra och inte dåligt.

Så är det med moral och principer. De skänker människor goda tankar och ett inre välbefinnande.

Omoral är när man mår dåligt efteråt. 

När jag dricker en Staropromen eller Bryggmästaren så mår jag både fysiskt och själsligt bra.

Jag skulle känna skam i dag att sitta i baren på ett Scandichotell och dricka en Norrlands Guld.

Att välja bort det dåliga höjer alltså livskvalitén.

Några, rätt så många faktiskt, 

har skrivit att de tycker att jag borde gå med i SD och ge Jimmie Åkesson goda råd.

Jaha, har jag tänkt, 

men i dag inser jag att han just nu skulle ha nytta av mina goda råd.

Jag har nu lärt mig att det finns fyra olika tecken som föreställer horn,

dels Ronnie James Dios två fingrar med handflatan utåt, 

som betyder skydd mot det onda samt också rock’n roll,

dels samma tecken med baksidan av handen utåt som är satanisttecknet,

dels tre fingrar som är ett tecken för kärlek.

AC/DC:s har horn som tecken för AC/DC (tror jag).

Jag har noterat att man höll bröllopsfesten samma dag som 30-årsminnet av Estonias förlisning.

Man bjöd 500 gäster på Norrlands Guld.

Ebba Busch visade satanisttecknet när hon lämnade bröllopet.

Dagen därpå visade hon kärlekstecknet.

I bakgrunden stod Jimmie Åkesson och visade satanisttecknet.

Alla begriper nog att de inte förstod innebörden.

En del har blivit oerhört upprörda över mina kommentarer.

Många förklarade, precis som Nobelstiftelsen, att det var en privat fest.

Men det gör det hela värre.

Då vet vi att när Jimmie Åkesson är privat då umgås han med gängkriminella, 

gör djävultecken 

och dricker pedofilöl.

Jag är övertygad om att ingen väljare lämnar SD för det.

Om SD har noll i moral så är det inte bra.

Men eftersom alla andra partier har minus i moral och dessutom är skadliga för landet så går det inte, 

för en tänkande människa, 

att rösta på dem.

Den enskilde människan som vill ha ett moraliskt samhälle med goda värderingar får i stället söka sin åskådning utanför politiken.

Själv får jag min inspiration i A-media och möten med människor i alternativa sammanhang.

Det är i de alternativa medierna och sammanhangen som den avgörande intellektuella debatten förs i landet.

Jag räknar då in Riks som håller en högre nivå än moderpartiet SD.

Den svenska kyrkan är i förfall.

Likaså myndigheterna och skolan och universiteten.

Gå in på Swebbtv och se programmet om Estonia som lades upp i går lördag.

Där visas att man kan framföra hård kritik i kombination med ryggrad och hög moral.

Om ni inte ser det så missar ni något.

Inte ett enda parti i riksdagen bryr sig längre om Estonias förlisning.

Men sämst av allt är den svenska journalistiken.

Jag tror att Jimmie Åkesson just nu behöver ett par välmenande råd.

Det är i stunder som dessa som man behöver lyssna på andra, 

när precis alla signaler han har skickat ut har blivit helt fel.

Det behövs bara en förklarande text på ett halvt ark papper (en novell av Strindberg)

som faktiskt skulle kunna peka ut riktningen för Sverige.

Han har nu ett gyllene tillfälle att ställa allt till rätta.

Men jag befarar att det inte längre än riksdagen, i dess nuvarande skick,

som leder landet bäst.

För tillfället är det A-media, 

men de är portade från offentligheten.