Ibland går det lite snabbt och för den som inte hängde med under debatten bifogas mitt manus nedan.
Pål Jonson är inte lätt att debattera med. Han svarar inte på frågor, upprepar bara tomma slagord. Vi är många som kräver svar på följande frågor från regeringen:
1. Är målet för Sverige/väst att vinna ett konventionellt krig mot Ryssland i Ukraina?
2. Om så är fallet, hur skall det gå till?
3. Om det inte går, vad göra då? Starta WW3?
Replik 1.
Bakgrunden till kriget
Tack fru talman:
På min Mynewsdesk Elsa Widding – överst – i inlägg från idag – finns en matematisk förklaring – av en professor i just matematik som tydligt visar varför försvarsministerns svar strider mot logikens lagar – såvida inte statsrådet är ute efter ett kärnvapenkrig.
På min Mynewsdesk finns även en lista med länkar till experter som alla hävdar att en förhandlingslösning nu är det enda sättet att undvika en okontrollerad eskalering av kriget.
Statsrådet talar om att Ryssland inte får vinna kriget i Ukraina.
Det finns en rädsla att om Putin inte besegras kommer han militärt att utöka sina insatser bortom Ukraina med ambition att erövra Europa.
Det hjälper tydligen inte att hypotesen har motbevisats av många experter – bland annat av professorMearsheimer och Cornel Daniel Davis.
I en lång rad intervjuer har Putin däremot uttalat sig för en multipolär värd.
Konflikten i Ukraina var på god väg att avbrytas bara några veckor efter Rysslands invasion av östra Ukraina i februari 2022 – MEN fredsförhandlingarna stoppades då av England och USA!
Den gången nöjde sig Ryssland med att Ukraina höll sig utanför Nato och att en folkomröstning genomfördes i regionen Donbass – där ett inbördeskrig pågått sedan 2014.
Vi minns kuppen i Kiev (Majdan revolutionen) där presidenten avsattes.
Kort därefter annekterade Ryssland Krimhalvön – där ryssarna haft sina flottbaser sedan decennier.
Senare bröt väst mot Minsk 1 och Minsk 2 avtalen som handlade om att det skulle bli slut på diskrimineringen av ryssar där. En diskriminering som började efter Majdan revolutionen.
Historien känner vi – väl dokumenterad – men den är inte ett populärt samtalsämne i Sverige.
Professor Mearsheimer sa för övrigt redan 2015 att om USA driver Ukraina mot ett Nato medlemskap- så kommer Ukraina att förstöras. OCH Mearsheimer fick rätt.
Konflikten har eskalerat och utgör idag ett existentiellt hot – och inte bara för Ukraina, utan även för Ryssland, Sverige och i stort sett hela världen.
Fru talman:
Nu vet vi alla hur det går: Ryssland tar mer och mer territorium och är på väg att mala ner den ukrainska armen till snart ingenting. Alla optimistiska förutsägelser om Ukrainas framgångar har kommit på skam – Slakten måste få ett slut!
Frågan vi måste ställa oss är hur Sverige och väst ska hantera en rysk seger.
Vi har snabbt fått lära oss att i ett utnötningskrig är artilleri av avgörande betydelse.
Ryssland producerar långt fler artillerigranater än väst – vilket återspeglas i att Ryssland kan avfyra tio gånger så många artillerigranater under en dag som Ukraina kan. Lägg därtill att Ryssland har ett totalt luftherravälde i konfliktområdet.
Pengar och vapen är en förutsättning i alla väpnade konflikter men det räcker inte – antalet soldater är helt avgörande.
Här har kampen aldrig varit rättvis eftersom Ukraina bara har en liten bråkdel av Rysslands resurser vad gäller soldater. Ryssland har miljoner av unga män.
Frågan är hur mycket stödet från USA kommer att påverka striderna på marken? Utrikesminister Lord Austin har förklarat att 50 miljarder USD av stödpaketet på drygt 60 miljarder USD går till den amerikanska krigsindustrin och bara 13,8 miljarder går direkt till Ukraina.
Tittar man på siffrorna är det svårt att förstå hur Ukraina ska överleva länge till. Ryssland ser ut att snart ha nått sitt mål att demilitarisera Ukraina.
Vad handlar då konflikt om? En konflikt som motiverar massdöd i Ukraina och som riskerar att spridas till Sverige – om vi låter statsrådet här få bestämma.
I korta ordalag handlar det om att Ryssland motsätter sig att Ukraina går med i Nato.
Ryssland räds Natos och amerikanska militära installationer nära den ryska gränsen.
Hur tror statsrådet att USA skulle agera om ryska eller kinesiska vapenstyrkor skulle placeras i Kanada eller México? Intressant att se hur USA reagerar när nu Ryssland skickar en flottstyrka till Kuba för att genomföra övningar där.
Ryssland har gjort klart att man ser utvecklingen med ett utvidgat Nato till Ukraina som ett existentiellt mot nationen och kommer därför att utkämpa detta krig till det bittra slutet.
Replik 2.
Fredlig lösning
Det fanns en tid när ett eldupphör var realistiskt. Ryssland visade redan våren 2022 att man önskade en fredlig lösning – bara Nato inte expanderade till Ukraina.
Först hotade man Kiev men drog tillbaka trupperna när väst försåtligt nog inte ville förhandla med pistolen mot tinningen.
När trupperna hade dragits tillbaka övertalades Ukraina av England och USA att avbryta förhandlingarna. Ukraina skulle få all hjälp man behövde för att driva bort ryssarna och därefter bli medlem av både Nato och EU. Väst bromsade ansatserna till fred – vilket nu har kostat livet för drygt en halv miljon ukrainska män.
Sverige är nu med om att förstöra de sista spillrorna av Ukraina. Vi bidrar aktivt till att ännu fler ukrainska män och kvinnor dör och till att fler familjer splittras, att barn blir föräldralösa och traumatiserade.
Om statsrådet argumenterar för att Sverige ska fortsätta att finansiera Ukrainas militära aktiviteter, så vore det rimligt om vi samtidigt fick klarhet i vilka ryska fördelar konkret på marken som kan övervinnas genom vårt stöd – Rent rationellt, verklighetsbaserat och väl kalkylerat.
För om man intekan överträffa ryssarnas överlägsenhet i antal soldater, deras industriella kapacitet och bomber, deras luftförsvar och flygstridskrafter – om man inte kan neutralisera alla dessa och visa en konkret väg framåt – då bör man heller inte understödja denna konflikt.
Det kommer enbart att resultera i ett förstört Ukraina med ännu fler döda soldater, ett vingklippt Nato och en eventuell utvidgning av konflikten även till svenskt territorium.
Rysslands kärnvapendoktrin säger: Om moderlandet Ryssland blir hotat kommer alla till buds stående medel att användas – även kärnvapen. USA resonerar på samma sätt.
Bland en lång rad experter råder därför konsensus – Kriget i Ukraina måste nå en förhandlingslösning. Och det omgående.
Varje dags förlängning av konflikten kostar oförsvarligt många ukrainska liv – för det är just i ett krigs slutskede som den verkliga slakten av fienden tar fart – då soldaterna börjar dra sig tillbaka och fly helt oorganiserat. Slakten måste få ett slut!
Regeringens agerande:
Herr talman:
Hur långt ska Sverige våga pressa Ryssland innan vi utsätter oss i Sverige för en oproportionerligt stor risk – en risk för eskalering till kärnvapen – precis som Ryssland påtalat.
Bara en spelberoende skulle syna Putins kort i detta kritiska läge.
Och nu…. när en stor del av våra egna vapen har skickats till Ukraina – hur ska vi då kunna försvara oss själva?
Vad är logiken i att provocera fienden och samtidigt decimera vår egen försvarsförmåga?
För mig och många andra framstår det svenska agerandet som fullkomligt huvudlöst där den enda vinnaren i detta cyniska spel är vapenindustrin.
Inte kan det väl vara så att Ulf Kristersson och Pål Jonson drivs av andra intressen, som t ex USA:s regering och militär? Alltså intressen som helt struntar i Sveriges och dess befolknings välstånd och säkerhet.
Inte kan det väl vara så… att vi skänker bort vårt land, våra resurser och våra ungdomars liv för att satsas som brickor i ett spel….. där USA gör allt och lite till för att uppnå sina militärstrategiska mål.
Inte kan det väl vara så att statsrådet anser att Ukrainas rätt att komma med i Nato är viktigare än att vår egen civilisation överlever – Operationen lyckades men patienten dog.
Herr talman:
Varför propagerar Sverige inte för fred, vilket ju är vårt åtagande enligt Lissabonfördraget, samt ett åtagande vi alltid tidigare antagit oss, världen över?
Istället driver vi nu en linje som primärt garanterar tre saker: fler döda soldater,ett sönderbombat Ukraina och ökad korruption.
Om inte statsrådet Jonson omedelbart avbryter sin destruktiva agenda kanske vi snart också kan addera ett sönderbombat Sverige till listan. För – vårt agerande har enligt krigets lagar gjort oss till ett legitimt mål för ryska attacker.
Slutreplik:
Herr talman:
Varför tar den svenska regeringen en avsiktlig och kalkylerad risk – som statsministern uttryckte det – i ett krig mot en av världens främsta militärmakter som dessutom är allierad med Kina?
Hur ser den kalkylen ut, frågar vi oss? Hur många ytterligare människoliv ska offras?
Har regeringen verkligen mandat från svenska folket att kasta in landet i ett blodigt krig?
Var finns den demokratiska processen och debatten?
Borde inte vi som uttalad demokrati ha en omfattande debatt innan regeringen genomför totala förändringar av vårt lands säkerhetspolitik och försätter nationen i existentiell fara – En situation där kärnvapen inte kan uteslutas?
Pål Jonson förstår mycket väl att det är den svenska regeringen som har agerat destabiliserande i vårt närområde – tvärtemot vad statsrådet sa i förra interpellationsdebatten och som han nu upprepar.
Sverige – med Pål Jonson som dirigent – bidrar till en eskalering av konflikten. Inte minst när vi står bakom frågan att långdistansrobotarfrån väst ska få avfyras in i Ryssland – och då pratar jag inte om bara östra Ukraina.
Jag hoppas för guds skulle att våra kollegor här i riksdagen har vett att rösta nej till DCA-avtalet den 18:e juni – i enlighet med Hans Blixts starka rekommendation.
Det måste nu bli ett slut på krigshetsen från ledare som inte längre bryr sig om förlorade liv eller sina nationers framtid.
För det är tydligen inte längre varje regerings huvudsakliga uppgift att skydda den egna befolkningen eller att verka för EU:s mål om fred enligt Lissabonavtalet.
LÄMNA KOMMENTAR