Jag har haft fel när det gäller datorer

Det finns ett område där jag genomgående har haft fel. Det gäller datorer.

Första gången jag såg datorer i arbete var på ett kontor i Stockholm under 1960-talet som industriledaren Mats Carlgren var involverad i. Det var rullband med stansade hål som lagrade information. Stora skåp i rummet laddades med dessa rullband och en av operatörerna hade vänligheten att förklara för mig. Jag förstod ingenting och var inte heller intresserad. Under slutet av 80-talet minns jag att jag sa att datorer i bästa fall kan sortera morsans kakrecept, men inte mer. Jag hade fel.

I början av 90-talet seglade jag ihop med en skeppare som var en tekniknörd. Han hade köpt en dator och demonstrerade den för mig. Jag var ointresserad och fattade ingenting. Under slutet av 1990-talet var kunskapssamhället och informationssamhället modeord. Jag lyssnade noga men fattade ingenting. Enda gången jag kan ha haft något rätt var när jag tyckte det var ren idioti att ungarna i skolan skulle använda datorer vid inlärningen. Men den åsikten berodde nog mera på min motvilja till datorer än en djupare förståelse av inlärningsprocesser. Omkring 2002 diskuterade jag och en nära vän det som i dag kallas Artificiell Intelligens, AI. Han sa att man kan lära datorer att tänka. De kommer att självständigt kunna lösa problem samt resonera kring frågor med samma kapacitet som en mänsklig hjärna,  sa han. Jag trodde inte ett ord på vad han berättade.

Jag hade alltså återigen fel.

Under alla år så har jag stött på människor genom olika tillfälligheter, som har ägnat kraft och möda för att förklara. Det enda som saknas är att Bill Gates ringde på min dörr med en dator under armen och frågat om han fick kliva på och förklara. Så på Nyårsdagen återupptogs min datorfostran. En god vän och jag satt och pratade.

Han besöker AI-mässor och ville förklara. Han berättade om AI:s möjligheter. Jag ville prata om något annat.

Efter tio minuter gled han åter in på ämnet. Han berättade om allt jag inte ville veta. Jag var högst tvivlande till att AI även skulle kunna skriva romaner av hög kvalitet. När Franz Kafka skrev romanen ”Processen” så låg han kanske 30 år före allmänhetens förståelse av Sigmund Freuds teorier om människans undermedvetna. Processen handlar nämligen om det undermedvetna. Min gode vän insisterade att AI skulle kunna göra något liknande.

Jag berättade att jag under slutet av 1980-talet tittade på MTV för att kunna förstå samhällsutvecklingen i framtiden. Jag såg det hårdare samhällsklimatet som skulle komma med allt större motsättningar. Konstnärer har alltid uppfattat förändringar intuitivt som därefter blir konst och kultur. Jag berättade för min gode vän hur min hjärna hade noterat vissa mönster, som hade uppfattats av den tidens kreativa och intuitiva människor som hade skapat musiken och texterna. Kan AI göra det? sa jag triumferande. Han berättade att den AI som allmänheten har tillgång till har utrustats med 9 olika filter, men om man lyckas passera dessa filter, så kan man få mera preciserade svar. Vi diskuterade om AI kan producera musik och musikstilar som ännu inte finns. Så började han fibbla med något och började prata in i en mikrofon. ”Stefan här undrar om man kan skapa ny musik. Det är bättre att han själv ställer frågan”

Jag ville inte, men han höll mikrofonen mot mig. Jag började en smula försiktigt. ”All musik kommer ur tidigare musikgenrer. Rock n’rollen hade aldrig funnits om det inte redan hade funnits blues som i sin tur är en utveckling av Negro spirituals. Men sedan en tid så står musikutvecklingen still och är i stort sett genomkommersialiserad. Kan AI komponera den musik som ännu inte finns, men som kommer att komma i framtiden?” Så löd min fråga. Det gick några sekunder så svarade AI. En mycket komplicerad fråga men AI kan komponera den musik och utveckla nya musikgenrer som ännu inte finns, men som bygger på tidigare utveckling. AI kan spåra mönster i den nuvarande samhällsutvecklingen och omformulera dem till sociologiska förändringar.  Dessa skapar nya mönster som sedan kan omvandlas i olika konstnärliga stilar, bland annat inom musiken.

Svaret på frågan är alltså ja. AI kan utforma framtidens musik. Därefter tystnade AI.

Det var precis efter de mönstren jag hade tolkat 1980-talets musik till att det skulle bli ett hårdare samhälle.

AI hade använt samma teknik fast åt andra hållet. AI:s teknik är en svårare procedur att kunna välja ut de mönster som just nu finns i samhället, men ännu inte har diskuterats. Och utifrån de mönstren skapa kollektiva sinnesstämningar som kan omformas till en gemensam ny musikstil. Alltså diskomusik på 1980-talet (före MTV) uttrycker ett samhälle som har förlorat kontakten med kroppsarbetet och med jorden och industrin.

MTV beskrev en mörkare samhällsutveckling med gränder, skuggor och råhet. Jag förstod alltså under slutet av 1980-talet den utveckling som skulle komma. Men i dag ser jag ingen tendens åt något håll. AI berättade däremot att AI skulle kunna spåra de mönster i dag som kommer att forma framtiden och därmed också framtidens kultur och musik.

Jag var tvungen att ge mig.

Jag är inte rädd för AI, men eftersom jag alltid har fel när det gäller datorer så kanske det är bäst att passa sig.