Jaha var är jag nu då? 

Spanien? Nej jag är vid Bällstaån vid Lilla Alby i Sundbyberg. 

Jag tog en löprunda på förmiddagen i Stockholms terräng. Denna augusti-dag är lite sval och småblåsig men i solen är det helt ok. Jag påminner mig om att ungefär så här är känslan när man tar en löprunda i februari vid den spanska fastlandskusten. Lite svalt i skuggan men ändå varmt i solen. Här i Solna/Sundbyberg så sitter folk i solsidan på uteserveringarna skuggsidan är öde. 

Lite besviken är jag dock att den globala uppvärmningen inte har fått sitt stora genombrott i Sverige detta år heller. Jag får hålla ut snart kommer genombrottet. 

När det gäller löpningen så gick det förvånansvärt bra. Mitt högerknä protesterade inte alls trots att jag förlängde turen lite. Tempot var ”beskedlig jogg” men jag tröstar mig själv med att det är bättre att i alla fall röra på sig än att inte springa alls. 

Jag är dock väldigt nöjd med mitt bidrag till klimatets utveckling då löpning medför ökad puls och ökad syresättning av blodet, därav kan jag fastslå att jag får ett ökat koldioxidutsläpp från mina lungor. Utandningsluften har generellt 100 gånger högre koldioxidhalt än inandningsluften. 4% koldioxid andas jag ut 0,04 koldioxid andas jag in (atmosfärens koldioxidhalt).

Allt blir bättre med en löprunda: konditionen förbättras, du får solljus, du bidrar till växternas fotosyntes, personliga problem försvinner och du kanske bidrar till ett behagligare klimat i Sverige.