Tre nätter i rad har jag sovit utmärkt. Äter klokt. Vatten och kaffe är gott och nyttigt. I 25 dagar har jag inget inbokat. Inga förpliktelser. Under den tiden ska jag läsa 6 böcker och förbereda en sammanfattning av Estonias förlisning. Det är absolut tvunget att jag skapar harmoni omkring mig.
Därefter har jag 50 dagar av disciplinerat skrivande. En av mina bekanta var i upplösningstillstånd. Hon ville ha hjälp att tyda omkring 100 sidor text. Hon är en kaosmaskin och jag vill inte låta mig dras in i en massa känslomässig och mentalkaotisk oreda. Jag visste att jag lämnade en människa i sticket, men jag orkade inte engagera mig.
En man som jag inte kände hade varit idrottstränare bland hennes bekanta, ringde mig.
Han var bekymrad och ville göra något. Ok, jag gör väl det då, sa jag. Jag visste vilken enorm anspänning det innebar. Jo då, jag har jobbat i stuveri och jobbat till sjöss i blåsigt väder. Klättrat i hisschakt och surrat laster. Klättrat i master och gjort sjöklart. Jag vet vad hårt kroppsarbete innebär.
Men att sätta sig ner framför 100 sidor och få allt till en logisk följd utan att släppa koncentrationen är ett slit. Jag bad kvinnan att finnas tillgänglig på telefon under hela dagen och låta mig slippa höra allt om hennes känsloliv och om orättvisor, om livets förbannelse, och onda människor, och hennes oskyldiga uppenbarelses alla hemsökelser från djävulskap och elände. Jag skulle inte orka lyssna.
När kvällen kom och jag var klar kunde hon sätta sig i ett hörn och gråta ut, sa jag. Hon tyckte inte det var roligt. Vi höll telefonkontakt. Framåt kvällen var jag klar. Jag ringde idrottstränaren och läste upp. Han var alldeles tyst. Det enda han sa var: Du är ett geni.
Någon författare har sagt att skriva är 2 procent inspiration och 98 % transpiration.
Klockan elva på kvällen lagade jag mat och drack Swebbtvs vita vin. Kvinnan vill bjuda mig på Operakällaren. Jag har tackat nej. Det bästa jag nu vet är att ha 25 dagar framför mig i absolut stillhet. I två års tid har jag förberett mig på detta. Jag har varit tvungen under de två åren att förstå ännu mer av vad som sker i Sverige.
Jag träffar människor, deltar i diskussioner, allt för att kunna förstå. Jag lade märke till i min ungdom att de samhällsförändringar människor talar om hade inträffat tjugo år tidigare. Ukrainakonflikten började 2008. Mångkultur i Sverige nämndes första gången i riksdagen 1975, men det var först 2010 som det blev debatt om det bland folk. Intifadan, som innebär palestinsk våldsterror, uppstod 1987 i Israel. Nu 2024 har intifadan även nått Sverige. Svenskar kan riskera att åka på spö av palestinska aktivister om de sympatiserar med Israel.
Jag måste alltså använda en annan metod för att kunna förstå vad som sker i vår tid än att lyssna på debatten. Därför att debatten kommer först 20 år efter att händelserna har inträffat. Omkring 2001 fick jag första gången Artificiell intelligens förklarat för mig vid ett bordssamtal, men med andra ord.
Jag förstod inte då vad det skulle kunna innebära. Vad är det som rör sig i vår tid som vi ännu inte har upptäckt? Vid övergången från 1800-talet till 1900-talet, alltså i januari år 1900, sa chefen för det amerikanska patentverket att nu har den tekniska utvecklingen nått en sådan nivå att allt är uppfunnet.(en berättelse ur minnet) Ja, ni kan ju själva bedöma. 3 år senare kom den första flygmaskinen. Islamiseringen av Sverige började 1994 när Socialdemokraterna inledde ett organisatoriskt samarbete med Sveriges Muslimska Råd. Men det var först 19 år därefter, år 2013, som det blev känt.
Jag tror fortfarande att 75 % av svenska folket inte är medvetet om den stora pågående förändringen av Sverige. Vi ser redan tecken på att Sverige håller på att gå mot en flerstatslösning. Det ordet började användas bara för några år sedan, men har aldrig gällt Sverige. Jag tror att flerstatslösning för Sveriges del används första gången i denna text.
Osannolikt i dag, men kanske verklighet om 20 år.
Att försöka förstå vad som händer innan debatten har börjat är vad jag ska ägna de närmaste 75 dagarna åt.Det är oerhört spännande. Jag sitter inte då och tittar ut genom fönstret och funderar. Nej, gräver i uttalanden, sammanfattar, dricker vatten och kaffe, grönsakssoppa, läsa skriva och lyssna noga på vad andra säger.
Medge att jag lever ett spännande liv som väljer att tacka nej till Operakällaren därför att jag har viktigare saker att göra.
LÄMNA KOMMENTAR