Avtalet på COP29 är träffat, med stort missnöje där fattiga länder begärt årliga 1300 miljarder dollar av rika länder, men i slutändan ska få 300 miljarder dollar per år. Ett stort missnöje.
300 miljarder dollar, eller ca 3 300 miljarder SEK. Hur mycket av detta som kommer betalas från Sverige är oklart, men uppgifter gör gällande att Sverige betalat ca 8 miljarder för kommande 4 åren. Eftersom Sverige är ”rikt land” och står för ca 1% av världens BNP, så kan det uppskattas att Sveriges andel blir 1,5 – 2 % av denna kostnad och 50 – 66 miljarder. Om och hur detta ska finansieras är oklart.
Det verkar också klart att många rika länder inte tänker deltaga, vilket kan medföra att Sveriges andel ökar ytterligare. Det framstår också som politiker i Sverige och andra länder är mycket ointresserade av vilken utgift det medför och hur det ska finansieras.
Hur praktiskt olika överföringar och fördelningar ska gå till är oklart, men normalt i dessa sammanhang låter man FN hantera detta. Det brukar inte vara effektivt, men många som ska leva på hanteringen.
Vad ska de fattiga länderna använda pengarna till?
Det finns inga kända åtgärder som pengarna ska användas för och ännu mindre hur pengarna skulle påverka klimatet.
Det verkar inte heller finnas något eller några förslag från de rika länderna som ska betala hur det ska hanteras. Ännu mindre vad det medför för någon klimatinsats.
– ”Vi lämnar Baku med ett berg av arbete kvar att göra, säger FN:s klimatchef Simon Stiell”. Det är oklart vilka arbetsuppgifter han syftar på. Vidare är det oklart vilka åtgärder de utfört innan.
Är klimatet ett förtäckt motiv att få stöd
Klimatet verkar växa fram mer och mer som ett förtäckt sätt att få bidrag, om det är en privatperson, företag, föreningar, myndigheter, kommuner eller länder, verkar genomsyra samma slags bidragstänkande och ”motivera” det som en lags klimatåtgärd, men bakomliggande motivet är pengar.
Samma genomsyrade tankesätt är för klimatskatter och avgifter. Tankesättet fortsätter till företag som bygger in affärsmodeller där de har bättre eller sämre klimatmotiv för att göra affärer. ”Köp en CO2-neutral hamburgare på MAX”
Det enda sättet som verkligen fungerar att minska CO2 i atmosfären, är plantering av träd och det kan göra med väldigt låga kostnader och problemet löst. Blir problemet löst, så faller hela övriga kedjan.
Därför talar det mesta om det här är ett stöd från rika länder till fattiga länder, men det vill ingen säga, utan då blir det ”klimatet” som är argumentet.
Miljöproblem
Olika omfattande miljöproblem i fattiga länder, t.ex. plaster i vatten, skador på mark, farliga arbetsmiljöer, miljöfarliga utsläpp, skador av ekologiska miljöer…ja listan kan göras väldigt lång. Ja det diskuteras det ingenting om varken på COP29 eller på något annat möte.
Rika hjälper fattiga
Det är förstås mycket sunt att rika ska hjälpa fattiga i stora och små nivåer och på olika sätt.
Däremot brukar olika bistånd till fattiga länder i slutändan aldrig hjälpa fattiga, utan genom korruption hamnar det hos olika givande och mottagande makthavare. Det finns få om ens något exempel på lyckat bistånd som handlat om stora pengar. Däremot små bistånd/hjälp finns det enormt mycket exempel som fungerar.
Sammanfattningsvis så är det troligaste att COP29 inte handlar någonting om klimat eller klimatåtgärder, utan endast vem som ska betala och vem som ska få pengar.
Läs mer om trädplantering
https://www.ainews.zone/vi-kan-losa-mansklighetens-co2-utslapp-med-tradplantering/
LÄMNA KOMMENTAR