Sverige har en dominerande Storstadsregion, Stockholm, som kraftigt dominerar Sverige. Ca 20% av landets invånare, ca 2,2 miljoner, bor där men runt 35% av Sveriges BNP på ca 8000 miljarder SEK, eller ca 2 800 miljarder SEK. Landets resterande 80%, ca 8,3 miljoner delar på runt 5 200 miljarder SEK.
Tar vi BNP per capita i Sverige är ca 800 000 SEK.
BNP per capita i Stockholm är ca 1 273 000 SEK
BNP per capita i övriga Sverige är bara ca 626 000 SEK, d.v.s. 50% av Stockholms.
(Skulle man simulera med de som bor i de 10 största städerna och övriga, så är övriga riktigt låginkomstregioner utanför större städer).
D.v.s. ”Sverige ex Stockholm” har BNP som är liknande BNP/capita i Spanien, Frankrike och Italien. Går vi utanför storstäderna, då talar vi BNP per Capita i Sverige som liknar länder som Grekland och Bulgarien.
Trenden är också att skillnaden ökar, Sverige ex Stockholm närmare sig med andra ord de fattigaste områdena i EU. Mäter vi Sverige ex Stockholm, Göteborg, Malmö-Lund, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg – ja då tillhör resten av Sverige fattigaste delarna av EU.
Är stockholmare smartare?
En förklaring skulle kunna vara att landets smarta elit bor i Stockholm och därför har dubbelt så stor ekonomisk aktivitet som övriga landet, men det är felaktig slutsats.
En politiker har en gång påstått det, hon jobbar på elefantkyrkogården – men när hon sa det var hon ärlig, för det är nog exakt den uppfattningen många felaktigt har.
Den verkliga förklaringen
Det är naturligt att mer ekonomisk aktivitet hamnar i huvudstäder, men det är oproportionell skadlig skillnad i Sverige.
I Sverige har vi en mängd skatter, de flesta och det mesta är olika former av statliga skatter och avgifter, dessa fokuseras till Stockholm och ökar Stockholms affärsnivåer, på övriga landets bekostnad.
Vi har också en mängd statliga bolag och en mängd myndigheter, dessa centrala funktioner ligger i allmänhet i Stockholm.
För driva centrala funktioner i Stockholm, så behövs anställda med höga löner, fastigheter och vägar. D.v.s. inkomsterna dras in till Stockholm och förbrukningen av dessa pengar, är också koncentrerad till Stockholm.
Olika ställen i Sverige där det finns och skapas resurser, t.ex. gruvor, energi, skogar, industrier finns mestadels utspridda över Sverige, så blir det i slutändan att stor andel av verksamheten som till slut hamnar i Stockholm, genom beskattning, statliga avgifter och ekonomisk hantering som koncentreras där. Sveriges rikedom är i grunden spridd över Sveriges, men förflyttad till Stockholm.
Vidare så förs sedan 50 år tillbaka en politik, som succesivt försvagar Svenska kronan, vilket får effekten att köpkraften, löner hela tiden försvagas, vilket gynnas industrier och export och håller nere löner relativt andra länder, men pengarna leds till Stockholm, där köpkraften kompenseras, men övriga landet står stilla eller går tillbaka.
– Förenklat är det en brandskattning och plundring av landet till förmån för
Stockholm –
Det här är olyckligt för Sveriges tillväxt, för att växa i Stockholm är dyrare och svårare än övriga landet, om det inte hade varit för alla ekonomiska medel dras från dessa delar.
Gör någon ett besök i mindre samhällen med låt oss säga under 15 000 invånare, så kommer de flesta notera ekonomiskt är det som gammal öststat, husen förfaller, misären är omfattande. Det är effekten av år efter år av denna plundring. Husen som i Stockholm kostar 5 miljoner, kanske kostar 500 000 kr osv. – vilket är en spegelbild av situationen.
Skulle man göra undersökningar per invånare, i olika delar av Sverige, hur mycket gemensamma offentliga medel som konsumeras på t.ex.
– Infrastrukturprojekt
– Service & Underhåll
– Myndighetsjobb/tjänster
– Militär/polis
– Sjukvård
– Skola/utbildningar
– Politiska kostnader
Då tror jag de flesta inser, trots undersökningen inte är gjord, att konsumtionen av offentliga medel är extremt snedvriden.
Det saknas i princip medvetenhet om denna brandbeskattning av hela Sverige. Självklart finns många studier där man ser, vissa kommuner är fattiga – men istället för att angripa källan görs det med t.ex. punktstöd såsom utjämningsbidrag eller statligt bidrag, men det är snarare som försöka gömma problemet istället för att åtgärda det.
Då och då läggs någon myndighetsfunktion i en stad med hög arbetslöshet, för släcka lite eld, men inga riktiga åtgärder och i praktiken konstruerade jobb.
Det har en förmåga i alla ekonomiska system att koncentrera makten, besluten, resurserna, men denna väg leder alltid till enormt tröga system och till slut kollaps. Precis som kommuner är nedsläckta ekonomiskt, har högre skatter och mindre service, är Sverige på väg som ett lokalsamhälle inom EU.
Åtgärdsplan
Det behöver en åtgärdsplan för ändra Sverige, men det kommer ta tid och måste ske succesivt. Stockholm är genom sin plundring och koncentration av Sveriges ekonomi också på väg att förgöra sig själv, genom allting blir tungt att hantera. Det är komplext och dyrt t.ex. att bilda en familj i Stockholm, som bara blir svårare och svårare, snart finns inte ens några nya familjer.
I grunden handlar det om Sverige behöver utveckla en decentraliserad ekonomi och politik istället för centraliserad.
Skulle teoretiskt all beskattning vändas och vara kommunal och kommuner köper centrala tjänster i den omfattning som behövs, så skulle det per automatik införas ekonomiskt och effektivitetstänkande – det blir inte alls då givet allt ska koncentreras till Stockholm.
Även om den inte går vända på en dag, så är det den riktningen succesivt det måste vändas på och man kan börja med alla inkomstskatter och företagsskatter är kommunala. Är det en företagsetablering, så blir det enklare att räkna på kommunens service och värde för etablering osv.
Ekonomiska makten måste lyftas åter till invånare i stället för Stockholmskoncentration. Det kan stimuleras regler för att starta lokala banker, mindre men ändå fullservice som kan anpassa sina regler till sitt lokala samhälle. Det finns många lokala sparbanker i Sverige, de går oftast mycket bra, på samma spår kan fler startas och även konkurrera och komplettera – men vara fristående de stora bankkoncentrationerna och utan detaljstyrning från myndigheter och andra banker. Hanteras skatter, löner, lokala affärer genom dessa banker, så förändras väldigt mycket. Vill den lokala banken låna ut 100% för köpa en bostad till unga, så är det den lokala banken som beslutar det – inte Sveriges regering.
Samma sak med t.ex. sociala avgifter, pensioner, sjukförsäkringssystemet, hanteras det lokalt, så kommer anpassningar för varje stad få närhet och förståelse för helheten. Det är inget fel att det lokala pensionssparandet investerar i lokala företag eller lånar ut till lokala företag, istället för som nu gigantiska maktbolag där investeringar blir konstigare och konstigare – för de som sköter dem har ingen känsla för att det är Kalles och Svens pension man ansvarar för.
Det kommunala självstyret måste bli förenklat och självbestämmande. Det är inget fel att det lokalt bestäms t.ex. hur bygglov ska fungera istället för detaljerade statliga regler. Om man vill erbjuda inflyttade kompetens under de första åren skattefrihet eller vad de nu tycker, invånarna som bor där måste få bestämma mycket mera, hur man vill ha det för att utveckla och förbättra sitt samhälle.
Ett verkligt exempel är en politiker som i en kommun med omfattande hästintresse vill förbättra för hästintresset, det skulle kosta 1 öre på kommunalskatten. Han avsattes centralt av sitt parti. Ett sådant här system skulle lokalt förankrade partier fatta lokalt förankrade beslut – sin kommuns och dess medborgares intresse, för göra den bättre. Högre/lägre skatt blir inte alls konstigt om man förstår sambandet med driva ”sin” kommun.
Förmodligen skulle det också när besluten, ansvaret och makten var hos lokala medborgare också innebära stor omsvängning av sociala problem, då fanns ansvar, intresse och resurser på plats för att ingripa direkt när saker börjar gå snett. I ett sånt system vill man ta ansvar att varje person fungerar tillsammans med de andra som bor där.
Beslut och åtgärder skulle utvecklas till fokus att allting ska fungera – istället för som idag att hela samhället är proppfullt av offentliga kommunikatörer som ska låtsas det fungerar.
Tänk själva, politiker, medborgare, företag, föreningsliv – hur skulle Sverige förändras om makt över beslut och ekonomi – sköts till decentraliserat lokala system i Sverige i din lilla eller stora kommun.
– Så makten måste återgå till medborgare och de olika lokala delarna av Sverige – ser ni inte att Sverige håller på förgöras av en ineffektiv soppa? –
LÄMNA KOMMENTAR