Landsbygdspartiet oberoende (LPo) har i mitt tycke Sverige bästa partiprogram.nJag blev vald till partiledare den 6 april 2019. Jag köpte ett årskort för egna pengar och åkte Sverige runt. (89 000 kronor)
Partiprogrammet hade tagits fram med en långsam metod
Någon skrev en motion.
Avdelningen yttrade sig och skickade vidare till partistyrelsen som också yttrade sig. Sedan avgjorde årsmötet efter en diskussion. Alla hade haft möjlighet att sätta sig in i frågan. Men det tog flera år att få ihop ett partiprogram.
Men partistyrelsen höll för låg nivå
De blev klubben för inbördes beundran. De hade tagit över och rocken var för kort. De struntade i avdelningarna. Hälften av avdelningarna låg vilande. De hade startat sju arbetsgrupper som inte kom med en enda rad på 18 månader. De var som en fin bil som står stilla utan bensin i tanken. Rostade och miste färgen. Ute i bygderna träffade jag fantastiskt trevliga och dugliga människor.
Jag började förstå den infekterade Norrlandsfrågan
Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Härjedalen, Norra Dalarna, där även inlandet och fjällvärlden ingår. Jag började förstå att Sametinget är en maffiaorganisation. Jag började förstå att etablissemanget i Stockholm går att likna med en kolonialmakt. Norrland är splittrat. Det är en okänd historia för majoriteten som lever i Sverige.
Plötsligt slutade vice ordföranden att svara på mina telefonsamtal
I två och en halv månad så hörde jag bara tystnad. Samer tog bort mig från deras vänlista. Jag hade trampat i en träskmark som ännu inte är kartlagd. Och plötsligt inleddes en process att jag skulle uteslutas ur partiet. Mindre är 85 % av medlemmarna visste inte var eller när årsstämman skulle hållas.
De visste inte ens om att en årsstämma hade hållits. Medlemmar som dök upp släpptes inte in. Inte ens sekreteraren i partistyrelsen fick närvara. Alltså precis som en kriminell maffiaorganisation. Man kan ana starka påtryckningar utifrån, som hade varit helt nöjd med ett stillastående och inkompetent Landsbygdsparti. Och så kom jag och åkte runt i Sverige. Det skapade oro.
Efter årsstämman försvann hälften av medlemmarna. Sedan sommaren 2020 har LPo haft fyra olika partiledare. Under senaste halvåret har partiet saknat en partiledare.
Peter Wahlbeck presenterade i april 2022 mig för partiledaren Andreas Sidkvist för det nystartade partiet MoD
(Mänskliga rättigheter och Demokrati).
Jag är invald i partistyrelsen, men är nöjd med att ha en tillbakaskjuten ställning.
I går var det partistyrelse. En hade satt ihop en arbetsgrupp i partistyrelsen med en metod hur partistyrelsen ska arbeta. Främst handlar det om vad man är bra på.
Vad som kan förbättras och vad som inte är bra. Varje möte i partistyrelsen inleds med en fråga varvet runt hur vi mår och vad som just nu upptar våra tankar. Man kan konstatera att det 1968-vänstern stod för då, står MoD för i dag, om man tar bort socialism och marxism.
MoD är emot EU och vill ha en nordisk gemenskap. MoD vill inte vara med i Nato.
Stark kritik mot WHO:s planerade överstatlighet. Ett folkhälsoparti. Det är till och med gitarrspel på offentliga möten.
Jag har exakt samma åsikter i dag som jag hade 1968 då jag tillhörde Centerns ungdomsförbund. Men det är Centern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har ändrat sin politik.
På den tiden när jag umgicks med kommunister och deltog i demonstrationer mot USA:s krig i Vietnam, så betraktades jag som en slags borgerlig vänster. Jag gick upp till kommunalrådet för Centern i Uppsala, Roland Agius, och berättade att jag hade tänkt att delta i en Vietnamdemonstration. Jag ville inte att det skulle komma som en överraskning.
Han skrattade och tyckte det var kul och absolut. Så presenterade han mig som Uppsalas nästa finansborgarråd (kommunstyrelsens ordförande) för några som kom förbi. Roland Agius var bra och skicklig och var vice ordförande i Svenska Kommunförbundet.
Alltså en av landets ledande kommunalpolitiker. I dag heter det SKR (Sveriges Kommuner och Regioner).
I Invandringsfrågan så tycker jag precis som Socialdemokraterna på 1960-talet. Det märkliga är att i dag kallas jag för högerextrem. Det är vår tid som har blivit helvriden, med en enorm inkompetens i etablissemanget. LPo har ett partiprogram men är ett parti som moraliskt och organisatoriskt fullständigt har havererat. MoD har ännu inget färdigt partiprogram.
MoD har i dag ungefär 10 gånger så många medlemmar än LPo och växer för var dag som går. Mitt mål är att få in MoD i riksdagen 2026. De som skrockar om att det inte går kan se hur Folklistan går till väga. Jag har redan förstått Folklistans nästa steg. De följer en uppgjord plan som går att förstå.
Det krävs inte bara ett partiprogram och en organisation.Det krävs också dugliga politiker. Dit har MoD ännu inte kommit, men partiet har en bas som kan bli något stort. MoD startades som en protest mot det vaccineringsprogram som världen inledde, och mot de begränsningar av människors frihet som infördes.
Man kan se avsikten med Agenda 2030, med 15-minuters städer, mot världsomfattande restiktioner för den som inte låter sig tvångsvaccineras etc. MoD är nog det tydligaste antiglobalistiska partiet. Den som inte hade vaccinationspass var inte välkommen i kyrkan.
I EU-valet rekommenderar jag fyra partier
AFS – står för en konsekvent nationell linje
SD – har grundvärderingar som är bra för Sverige
Folklistan – kan ruska om etablissemanget
MoD – är ett vänligt parti som ligger rätt i alla frågor, men allt är ännu inte nedskrivet.
De övriga sju riksdagspartierna anser jag inte bör få stöd. De har förstört Sverige. Och inte heller LPo, trots att partiet har Sveriges bästa partiprogram, men Sveriges sämsta ledning,
eller inte ens har en ledning. Den dag de ringer mig kan det kanske finnas hopp. Då har de insett att de valt fel väg. För var och en som röstar så gör ni det svårare för L, C, Mp och KD att nå upp till 4 %-spärren.
Man kommer in i EU-parlamentet om man får minst 4 % av antalet avgivna röster. Ju fler som röstar, desto högre blir spärren.
Tänk på det.
LÄMNA KOMMENTAR