Jag tittar på olika klipp från Stockholms pride. Medborgarjournalister går runt och ställer frågor. Hur många kön finns det? frågar de. Inga svar eller luddigt svävande. Om man är fyrkantig och tittar på detta så blir första reaktionen: oj vilken korkad människa,
vet inte att det finns två kön. Nästa fråga är till en som demonstrerar för Palestina.Varför demonstrera för Palestina som dödar homosexuella? frågar medborgarjournalisten.
Han får inga svar.
Vi kan ställa 1000 frågor, men får noll svar. Jag ser på dem i Pridetåget att de är människor som borde kunna tänka rationellt, – om de ansträngde sig. Men det är något de döljer eller försöker undkomma. Låt oss vända på frågan? Vad är det för fel vi gör som får människor att inte kunna förstå någonting om biologi, klimat och andra självklara saker? Om jag ställer den frågan till svenska patrioter, nationalister och populister som står på folkets sida gentemot klägget, vad det är för fel på oss, så får jag heller inga svar. Ingen har nämligen ställt den frågan tidigare:
Vad gör vi för fel?
Min fråga förefaller heldum. Men låt oss bena ut. Vi som grupp (patrioter med flera) står för en samling värden som vi mer eller mindre förespråkar. Jag talar bara om oss i Sverige. Annars blir det en hel bok. Vi hedrar yrkeskunnande och disciplin i arbetet. Rätt sak på rätt sätt i rätt ordning och i rätt tid. Hantverkaren, arbetaren, lantbrukaren, den yrkesverksamme och den yrkeskunnige respekterar vi och de uppskattas av oss. Inga överdrifter givetvis,
men vi känner en viss gemenskap med dem som bidrar till samhällets goda.
Det finns absolut inga grupper vi ser ner på eller föraktar. Däremot avskyr vi kriminalitet och samhällslögner och förfall. Till det finns också en värdering att våra barn ska få växa upp i trygghet. Män känner sig tacksamma över att kvinnor förstår saker om familj, barn, hem och andra saker. Kvinnor ger trygghet. Kvinnor känner sig tacksamma över att män kan gå ut med soporna utan att behöva långa instruktioner. Vi har en klar uppfattning om att det är skillnad mellan könen, även om varje enskild individ kan ha sin särart.
Dessutom som man sa förr:
”Ordning och reda, Pengar på freda”. Livet blir enklare om man följer vissa traditioner:
Dop, skolavslutningar, konfirmation, förlovning, giftermål, barn, Jular, påsk, midsommar och grann- och firmafester. Därutöver den högst privata individualismen. Det kan gälla vår bindning till husdjur, odling, bilen, hemmet, middagar, vänner, väninnor, fotboll, politiskt arbete, sångkören, spela i band, motion, tävlingsidrott, föreningsliv, måleri, sömnad, väva, skriva, uppträda, umgås, naturen. Det är den vanliga människans liv.
I det gäller också hyllandet eller åtminstone uppskattningen av den egna nationen.
Man vill ha kvar landet och nationalstaten och man vill leva i ett rättssamhälle. Friheten har en enorm betydelse för den enskilde.
Men det krävs en sak:
Man ska vara karl för sin hatt.
Våga stå för något.
Ta ansvar för sitt.
Att vara människa är att ta ansvar.
Att ha livsdisciplin.
Det är här problemet börjar.
Detta synsätt hur man ska leva kräver en nationalstat med givna lagar och en rättsstat.
Varje folk reder sig själv. Ingen ska ställas under någon annans överhöghet. Men världskapitalismen vill något annat. De har ett globalistiskt synsätt. Superglobalisterna och klägget anser att det inte ska finnas: nationer, nationella traditioner, fasta normer, eller nationella särarter.
De som anpassar sig till kläggets synsätt får friheten att slippa livsdisciplin. Globalismen och klägget uppfostrar människor till att ta avstånd från nationalstater och de speciella traditioner och seder som följer en nation. Den som i stället börjar anpassa sig till ett helt förnuftsvidrigt synsätt som innebär en acceptans av HBTQ, en tro på att koldioxiden orsakar klimatförändringar, accepterar massvaccineringar och tror att kön är något man kan välja,
samt accepterar att nationalstaterna upphör, den personen slipper att bli ifrågasatt.
Tänk er en jagsvag människa som inte klarar av livsdisciplin, vilken oerhörd befrielse det måste vara att okunskap och ren dumhet kan räknas som finare än människor som står för goda principer.
Åsikter räknas som lika sanna som fakta. Den däremot som litar på sitt sunda förnuft blir deplattformerad (motarbetad och hindrad från att delta i det offentliga samtalet).
Under den period när landet byggdes med hårt arbete, kunskap och plikttrogenhet så krävdes livsdisciplin. Jag fick lära mig att komma i tid. Jag fick lära mig att snygga upp på min arbetsplats efter arbetsdagens slut. Jag fick lära mig hur saker skulle utföras.
Och gradvis blev jag en del av samhällssystemet. Det tar normalt 18 år. Jag minns fortfarande med stolthet när jag var 18 år och däcksbesättningen på ett fartyg skulle göra sjöklart före fartygets avgång.
Vi var sju man som arbetade från sex på kvällen till midnatt. Vi visste alla vad som skulle göras. Under sex timmar sa sjömännen inte ett enda ord till varandra. Överfört till ett samhällssystem så krävs det dugliga medborgare med livsdisciplin för att det ska fungera.
Men globalisterna och klägget vill inte ha kvar det samhället. Ner med givna föreställningar:
Avskaffa nationalstaten.
Förneka gamla värden.
Och det är här den spelade dumheten kommer in.
Den som vägrar debatten och vägrar nationella värden,
den personen belönas flitigt.
Magdalena Andersson blev utfrågad i TV om klimatutsläpp. Hur kom du hit? frågade reportern. Magdalena Andersson slöt ögonen och svarade: Jag flög. Hon framstod som helkorkad, men hon blir belönad. Anders Lindberg skrev i Aftonbladet när SD började fundera på att säga ja till Nato att det skulle vara ett brott mot grundlagen.
Sedan ändrade sig Socialdemokraternas partitopp om Nato. Nästa dag skrev Anders Lindberg att en Natoanslutning skulle höja Sveriges säkerhetsläge. Dumhet räknas inte längre som en belastning i Sverige, utan har istället blivit en förutsättning för att slippa bli deplattformerad.
Så när vi ser tokisar som klistrar fast sig i asfalten framför en bilkö på Västerbron i Stockholm, i syftet att rädda våtmarkerna i vattendrag runt Emån i Småland, så har det inget att göra med att rädda våtmarker på Västerbron.
De bryr sig inte om att de framstår som helt intelligensbefriade. Om de hade försökt att limma fast sig på en grusväg i det inre av Småland så hade de varit närmare problemet,
men ingen hade sett deras dumhet. All nuvarande dumhet kommer att bestå så länge det kommer att innebära en befrielse från intellektuell ansträngning för jagsvaga människor.
Den som är klok och funderar blir förföljd och deplattformerad. Därför har vi all denna korkade dumhet omkring oss.
När klokskap åter belönas, först då kommer all den dumhet som vilar över Sverige att skingras som dimmor i starkt solljus. Jag har funderat på att försöka debattera med dem.
Det kommer inte att hjälpa. Dumheten är deras skydd. De vågar inte stå för individuella ställningstaganden. De vet att de inte kan hävda sig som självständiga individer. Likadant är det med journalistkåren. De böjer rygg för att få fortsätta att vara med. Kanske att vi har haft fel.
Det är inte dumskallar och fega människor och medelmåttiga journalister vi ska kämpa emot.
Det är globalisterna och de styrande inom klägget som ska bekämpas. Kanske att inte heller jag har förstått att det räcker inte bara med sanning och förnuft. Men hur ska vi kunna rädda vårt samhälle från undergång när dumskallarna är som en myggsvärm omkring oss, när de riktigt farliga är giftormar och skorpioner? De som framträder som dumma gör det därför att de vet att de då blir accepterade. Det är deras sätt att överleva.
Det är först nu som jag inser att all den dumhet vi ser är jagsvaga och osjälvständiga människors skydd för att få vara accepterade.
När nationalstaten har räddats ur EU:s och globalisternas klor och demokratin har återinförts i landet, då först kommer dumheten att försvinna.
LÄMNA KOMMENTAR