Några reflektioner hur vi tänker och varför vi kommer till olika slutsatser. När jag var ung lade jag märke till att jag tänkte som i små öar. Världen och historien var för stor för att jag skulle kunna greppa allt. Mycket av mina kunskaper var som enstaka aha-upplevelser. Det fungerade.
Jag förstod konsten genom att lära mig om renässansmåleriet.
Jag förstod spiritismen (andlighet) genom att lära mig olika människoöden.
På så vis nådde jag en förståelse om världen. I diskussioner gällde det att ha de bästa exemplen. Det hade jag för mina öar höll ihop. Men förståelsen var större på den tiden för vi hade en gemensam världsbild. Vi hade samma historia. Samma grundvärderingar. Men någon gång runt 1990 så förändrades Sverige. Splittringen hade kanske kommit redan på 1970-talet, men på 1990-talet blev den märkbar.
1987 kom den svenska Publicistklubben överens om på hotell Saltsjöbaden att alltid skildra invandring positivt, i annat fall inte skildra alls. Mycket ändrades under 1990-talet. När jag nu lyssnar till diskussioner så märker jag att många använder sig av mitt tidigare sätt att tänka, alltså de tänker i enstaka exempel som är som små öar.
Själv tänker jag nu annorlunda. Jag försöker tänka i linjer. Ett utmärkt exempel är kriget i Ukraina. Jag går tillbaka till Sovjetunionens sammanbrott och ser hur det amerikanska bankväsendet tillsammans med de ryska oligarkerna roffade åt sig, nej plundrade det ryska folket. Ryssland började få kontroll över sin ekonomi igen runt 2004. Utifrån det linjära tänkandet kunde jag förutsäga att Ryssland inte kommer att förlora kriget i Ukraina och att Östersjön skulle förvandlas till ett Natohav.
Jag ska ge ett utmärkt exempel på vad jag menar. I en familj med mostrar och fastrar och kusiner så känner alla varandra väl. Man känner varandras styrkor och svagheter. Ska någon av dem börja med något nytt så förstår alla hur det kommer att gå, därför att de kan de långa linjerna. Hon är duktig. Hon klarar det där. Han är en slarver och kommer att få sparken. Sådant vet släkten. Ibland överraskas de.
Men en person som man knappt känner kan man inte bedöma vad som ska hända. Man har bara en liten ö-kunskap om den personen. Det räcker ibland med bara ö-kunskaper om andra om man bor i ett mindre samhälle med traditioner och gemensamma värderingar, då kan man enbart på en del enstaka ö-kunskaper ändå förutsäga troliga händelseförlopp.
Men vi lever inte i ett litet samhälle med gemensamma värderingar. Makthavarna har till och med försökt införa mångkultur vilket leder till kollaps. I en sådan värld är ö-kunskaper obrukbara. Ö-tänkarna anser att Ryssland bröt mot en viktig princip när Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022. Det är bara denna princip som gäller.
I sexdagarskriget 1967 angrep Israel de omgivande arabstaterna. Alltså samma sak. Jag stödjer Israel i den krigsaktionen därför att det finns en annan princip som heter casus belli. (orsaken till krig) Israel och Ryssland hade båda en orsak till krig. Båda kände sig hotade.
Det pågick ett inbördeskrig sedan 2014 vid Rysslands gräns där Natoländer hade inlett en upprustning av Ukraina. Det var orsaken till kriget. Men tänker man i öar så ser man inte samband lika lätt. Jag märker i Ukrainadebatten hur oerhört arkipelagisk debatten är.
En del anser Trump vara farlig när han sa att Ukraina var angripare. De inser inte att Donald Trump är intelligentare än dem själva, och har mer livserfarenhet än dem och dessutom har tillgång till världens bästa expertis inom området. Om man tänker ett steg längre så inser man att Trump är inne i en förhandlingssituation.
Vem förhandlar han med? Jo, Ryssland. Är det då klokt att börja med att anklaga sin förhandlingspartner? Självklart inte. Om man anstränger sig, i en splittrad tid, att förstå linjerna då kommer man rätt. Tänker man i öar då måste man ansluta sig till en redan given berättelse som man kanske inte förstår, eller som är medvetet falsk, men som man bekräftar genom enstaka händelser.
Tänker jag själv hela tiden långsiktigt med stor kunskap? Nej, jag har också ett ö-tänkande.
Jag är oerhört skeptisk till läkemedelsindustrin. Man tjänar pengar på folks sjukdomar. Men jag har inte den djupa långsiktiga förståelsen av vad som sker. Jag har ett ö-tänk och hoppas jag kommer rätt. Vill man lura ett folk så ska man ge folket en falsk berättelse och sedan tjata in fraser och olika enstaka påståenden så kan man förvandla ett helt folk till en fårskock.
För att vara på den säkra sidan så bör man också begränsa yttrandefriheten. Det är vad som sker just nu i Europa.
Enligt ö-metoden så ska jag bevisa den pågående dumheten. EU klagar över att de inte får vara med i förhandlingarna om en fred i Ukraina. Det är ren dumhet. Inget hindrar EU att självt ta upp förhandlingar med Ryssland och Ukraina. I tre år har EU haft den möjligheten. Ta telefonen och ring.
Eftersom jag har de långa linjerna klara för mig så kan jag förutspå vad som sker framöver.
Europa kommer att kollapsa intellektuellt och de nuvarande ledarna kommer att drivas bort.
Stora kravaller och motsättningar kommer att ske och europeisk ekonomi kommer att stagnera. Jag hörde på radion Ring P1 i morse hur en person föreslog att Europa borde införa sanktioner mot USA som straff för Donald Trumps alla uttalanden. Dummare kan det inte bli.
Europa har redan infört sanktioner mot Ryssland. Hur bra gick det? 60 % av världens befolkning har börjat ta avstånd från Europa. Ska vi straffa även USA? Så tänker en ö-människa. Noll konsekvenstänk.
Men varför föreslår Ö-människor rena dumheter som lösningar? Jo, den som baserar sin världsbild på en princip och två öar kan inte tänka ut någon annan världsbild. Framtiden skapas av dem som förstår sin samtid och kan sin dåtid. Det behövs en helt annan debatt i Europa för att vi ska nå dit.
LÄMNA KOMMENTAR