I Stockholmsregionen meddelade styrelse att man skulle ställa in och göra om olika vårdalternativ, vilket jag tycker är vettigt. Alla dessa vårdalternativ lämnar oss med fragmenterad, dyr och efterfrågestyrd vård. Jag vill dock poängtera att vissa vårdalternativ är bra, effektiva och inte bör avskaffas eller ändras. I varje enskilt vårdval, även dysfunktionell vård, finns givetvis många bra mottaganden och kompetenta kollegor.
Ett av problemen när man gör en större omstrukturering i olika situationer (inom vården) är att det gör ont när knopparna brister. Nya processer skapas, nya strukturer och ny information måste nå vårdgivare och patienter. Det tar tid och energi, och många känner sig arga och frustrerade under processen.
En stor risk som vi måste vara mycket vaksamma på på kort sikt är en tillfällig ökning av belastningen på vårdcentraler och primärvård. För medan många vårdalternativ är tydligt kostnadsdrivna och resulterar i behovsstyrd snarare än efterfrågestyrd vård, belastar de fortfarande vårdcentralerna på snedvridna sätt.
När jag som husläkare inte har tid att kolla efter hudförändringar, operera en inåtväxande tånagel eller bedöma ett barn med magsmärtor så gör jag en remiss och ber en läkarmottagning ta hand om det, trots att detta är något som borde göras på en vårdcentral typexempel på . Dels för att det är mer kostnadseffektivt, och dels för att du känner dina patienter och kan låta dem ta upp flera saker under samma besök och undvika splittrad vård på grund av flera besök.
Men i ärlighetens namn har all denna ”lättnad” jag fått från vårdvalsmottagningar i allmänhet mest handlat om begränsade, mindre komplexa fall. Svårare patienter med spridda symtom och komplexa sociala och medicinska problem som jag ofta fick hantera ensam vilket ironiskt nog gjorde mitt jobb som allmänmedicinsk specialist på en vårdcentral i Stockholm ännu svårare.
Så när den här omorganisationen börjar nu förväntar jag mig att ledarna i regionen tydligt redovisar vilka konsekvenserna kommer att bli för primärvården och vårdcentralerna, hur mycket pengar och personal som kommer att kosta dem, och med de i branschen, varje gång det finns ett förändrat vårdalternativ Ha ett samtal och fundera på hur du ska lösa problemet. Jag och mina kollegor skulle inte acceptera det som en investering om man förde över pengar till en vårdcentral för att fullgöra nya uppgifter som ålagts oss genom uppsägning eller byte av vårdval.
För om vi ska lyckas få bort dysfunktionella vårdmöjligheter och få till en effektiv behovsbaserad sjukvård i Stockholmsregionen är första prioritet en väl fungerande primärvård, där varje invånare är kopplad till en allmänläkare på en vårdcentral. Ha tid och kunskap att ta hand om dig som patient.
Allmän primärvård i Sverige, särskilt vårdcentraler, har historiskt sett varit underfinansierad och antalet invånare hos allmänläkare är för högt. Så utöver att finansiera vård som avleds från nedlagda vårdalternativ måste vi öka vårdcentralernas budgetar med cirka 10 % varje år för att nå de mål som Socialstyrelsen har satt upp. Varje allmänläkare betjänar 1 100 invånare inom rimlig tid.
Det är den investering vi behöver för att skapa en arbetsmiljö som gör att vi kan attrahera kollegor som för närvarande arbetar inom andra områden och framgångsrikt öka antalet ST-läkare och behålla nya allmänpraktiserande specialister. Omstruktureringen av Stockholms sjukvård är dödsdömd om vi inte lyckas bygga ut vårdcentraler och primärvård.
LÄMNA KOMMENTAR