Fruktansvärt.
Jag sitter på ett café i Washington sedan klockan 6 här, då var hon 12 hos er i Sverige. På nyheter nämns mordet på koranbrännaren. AP, Reuters, det är precis överallt, och gäster som sitter till höger om mig, kanske med arabiskt ursprung, pratar om det.
Södertälje nämns i rapporteringar, det var där mordet tog plats. Det är som en spark i magen. Vår fina hemstad. Nu kommer den för alltid att förknippas med helikoptrar ovanför stadsdelen Hovsjö och mordet. Vi är så mycket mer än rubriker om kriminalitet. Vi är en stad full av entreprenörer, innovatörer, hårt arbetande människor, familjer som ljuder av liv, barn som skjutsas fram och tillbaka till idrottsträningar, till musikövningar, andra kulturyttringar. Södertälje är en blomma som vägrar vissna. Det är vad vi är. Vi är festerna, vi är kampen, vi är kärleken.
Jag har lust att ställa mig upp på caféet här i Washington, bara två kvarter bort från kongressen, och skrika att jag är från Södertälje och att jag älskar min hemstad. Ja, vi har också så j-a mycket skit. Jag förnekar det inte. Alldeles för mycket så. Men just nu vill jag bara skrika ut det andra, det andra vi är. Blomman. Förlåt, för att jag skriker och föråt för att jag gör det en sådan här tragisk dag. Jag skriver bara vad jag känner. ”Här ser ni någon från Södertälje, en stad jag älskar, Sverige, ett land jag älskar – och jag är här i er huvudstad för att vara en huvudtalare på en internationell konferens och för att träffa era lagstiftare. Jag, en produkt av Södertälje.”
Nu tillbaka till förberedelserna inför möten här i Washington senare idag.
LÄMNA KOMMENTAR