Vi var många som varnade när Sverige tänkte byta utrikespolitisk kurs och ansöka om inträde i Nato. Jag märkte snabbt att de som ville in i Nato aldrig hade hört talas om Bernadottelinjen från 1812, eller Wolfowitzdoktrinen från 1992. De tror att utrikespolitik och inrikespolitik är samma sak.
Inrikespolitik grundar sig på Birger Jarls linje från 1250 när Sverige blev svenskt. Han erbjöd olika hövdingar runt om i Svea rike skydd, i utbyte mot att Birger Jarl var den ende som fick utöva våld. Statens våld skulle skydda de hederliga. Det kallas också statens våldsmonopol. Staten, men enbart staten, får ha en militär- och en polismakt. Utifrån statens våldsmonopol upprätthålls resten av statens funktioner. Men mellan stater finns inte samma mekanism. Mellan stater råder anarki.
Ryssland invaderar Ukraina. USA invaderar Irak. Hamas attackerar Israel.
Inom utrikespolitiken måste man alltså vara mera sofistikerad och kanske också intelligentare och mera påläst. Känner man inte till Wolfowitzdoktrinen så bör man inte yttra sig om Nato. Wolfowitzdoktrinen säger att USA ska ha våldsmonopol i världen,
alltså en unipolär värld. USA ska vara enda supermakten. Självklart är Kina och Ryssland av en annan mening.
Likaså många länder som har varit utsatta för kolonialt förtryck. De känner större frihet med Kina och Ryssland än med USA och EU. I våra ögon är EU snällt, men i många länder ser man europeiska stater som tidigare fascistiska imperialiststater som stal mark och gruvor. Med de svaga politiker Sverige har, och tyvärr också en dåligt påläst befolkning, (om folket har följt statsradion och statstelevisionen), och som aldrig ens har hört talas om Bernadottelinjen (Sverige ska vara alliansfritt) så förstod inte särskilt många vad Nato innebär.
Bernadottelinjen innebär att man pratar med alla, men ingår inga allianser. Det har varit Sveriges utrikespolitiska hållning i över 200 år. Med min sjöfartsbakgrund var det lätt att se att Östersjön skulle bli ett Natohav. Vi är bara i början av eländet. Vi var många som varnade för att man kan inte ändra utrikespolitik utan att alla kunskaper får komma upp på bordet. Men i de blindas rike är den enögde kung. Plötsligt var det försvarsminister Pål Jonsson som övertog rollen som landets utrikespolitiska ledare.
Men jag och andra kan omöjligt veta vad för faror som lurar när vi nu med ögonbindlar för ögonen har givit oss in i djungeln med Pål Jonsson som vägvisare. Till min häpnad har jag kunnat hitta (massor med grävjobb)att Pål Jonsson har gjort en Asienturné, Singapore och Filipinerna. Han diskuterar försvarsfrågor med Japan. Plötsligt ett enormt intresse med att bygga krigsallianser med Fjärran Östern. Detta berättade de inte om före Nato att Sverige ska bygga upp försvarskontakter i Asien.
Vad de också har talat tyst om är att Sverige försöker närma sig Sydkorea. Situationen runt Kinesiska sjön är mycket ansträngd. USA har många militärbaser i området.
Sydkoreansk inrikespolitik är infekterad. Oppositionen vill att man ska tala med sina grannar. Presidenten vill ha militär konfrontation. Han genomförde häromdagen en misslyckad statskupp. Vad vi nu har fått reda på är att fyra svenska ministrar
Ulf Kristersson
Ebba Busch
Pål Jonsson
Benjamin Dousa befinner sig i området och var på väg för att möta presidenten i Sydkorea för att diskutera svensk-sydkoreanska försvarsfrågor.
Deras motivering är att de vill skydda den fria demokratiska världen. Men som sagt mötet har ställts in därför att deras demokratiske motpart försökte genomföra en statskupp. Jag vet inte längre om jag kommenterar svensk politik eller om det är stå-upp-komedi. Finns det inga kloka människor i Sverige som kan tänka en kvart längre framåt vart vårt land är på väg?
Alla länder som har dragits in i allianser har dragits in i andras konflikter. De två länder som har haft längst tid av sammanhållen fred på jorden är Sverige och Schweiz. Inget annat land har historiskt haft en lika lång fredsperiod med mer än 200 år fred. Sverige och Schweiz var under denna period alliansfria. Sverige är redan tekniskt sett i krig med vår granne Ryssland. Hur kan vårt land, med så tidigare skickliga ledare och industrifolk,
med en hög moral i ett välfungerande land, ha blivit så okunnigt och oförutseende?
Hur kan ens fyra ministrar få för sig att åka till ett land (Sydkorea) för att diskutera svenskt-sydkoreanskt försvarssamarbete, när Sydkorea står på randen till ett inbördeskrig? För var dag en ny besvikelsens häpnad.
Varför protesterar inte Socialdemokraterna? Javisst ja. Magdalena Andersson är gift med en professor i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, en professur inrättade av familjen Wallenberg.
Så illa och så förrått har Sverige blivit.
LÄMNA KOMMENTAR