Det går inte att förutspå framtiden. Jag har tagit del av arabisk, kurdisk, turkisk och assyrisk/syriansk media, ägnat timmar åt att bättre försöka förstå situationen. Där mina språkkunskaper inte varit tillräckliga har jag tagit hjälp. Jag har dessutom bekanta i flera städer i landet, från norr till söder.
Ni behöver inte berätta för mig att man inte kan uttrycka sina åsikter under en diktators styre. Jag har vid två tillfällen tvingats att snabbt ta mig ut ur Syrien när det avslöjats att jag är journalist. Jag känner självklart också till alla övergrepp som regimtrogna ägnat sig åt, även mot släkt och bekanta.
Flera personer som jag känner eller följt och som jag vet stått regimen nära ropar nu ”Hurra, vi har ett nytt Syrien, ett enat land, vi är fria, frihet åt alla”. Det är inte svårt att förklara det som konstigt och kanske falskt. Självklart finns det de som menar det. Som uttrycker genuin glädje över att Syrien blivit ”fritt”. Speciellt de vars familjer tidigare drabbats av Mukhabarats vrede. Fruktansvärda övergrepp.
Samtidigt. Syrien är inte fritt. Det är fritt från en regim men de som nu har tagit över är radikalister. Så länge ett lands medborgare av rädsla inte vågar uttrycka sina egentliga åsikter är inte det landet fritt. Det är den tragiska sanningen.
Hur framtiden kommer att se ut är det ingen som vet. Syrien är ett av världens vackraste länder. Det är en fantastisk mosaik av etniciteter och religioner. Fylld av historia. Dess medborgare förtjänar frid och fred. Det en person som jag kan göra idag är fortsätta hjälpa där det behövs. Om det så bara är ett enda barn som man skaffa mat eller annan hjälp åt.
ADFA är listad nu på Swish egna lista över hjälporganisationer:
LÄMNA KOMMENTAR