Tomelilla kommun

Jag följer med intresse vad som sker i Los Angeles. Min tes är att filmindustrin kommer att få svårt att hämta sig.

Genom politisk korrekthet, inkvoteringar av minoriteter och kvinnor, samt stora inslag av HBTQ, så har den kaliforniska filmindustrin förlorat kontakten med publiken. Kalifornien är förstört intellektuellt och kulturellt.

Jag vill ge ett exempel på när kulturen kan gå fel. I går såg jag på SVT Play Picassos Äventyr av Hasse och Tage.

Filmen spelades in i Tomelilla. Under 1970-talet var jag kommunsekreterare i Tomelilla kommun. Från mitt kontorsfönster kunde jag se skådespelarna gå runt husknuten och ta ett bloss.

Tomelilla torg fick utgöra Paris, London, Madrid och andra kända platser. Man hade målat ett fönsterglas som Paris och så filmade man genom glaset samtidigt som skådespelarna agerade på Tomelilla torg.

Tomelillabor kunde stå på torget och följa filminspelningen.

Tage Danielsson regisserade.

Min hustru jobbade på dagis.

En dag i april/maj hade Gösta Ekman kommit in på dagis och frågat om han kunde ha barnen på dagis under sommaren då det antagligen var färre barn.

Hon skickade frågan direkt till Socialförvaltningen för att få ett ja.

Hasse och Tage hade köpt en stor Skånelänga i Sällshög, strax norr om Tomelilla.

Gösta Ekman hade också köpt ett sommarhus.

Även andra skådespelare och en operasångare hade köpt sommarhus.

Det var kändistätt på Konsum.

Några bosatte sig året runt.

De hade stora planer att etablera sig som en filmindustri i Tomelilla.

När filminspelningen var över någon gång under hösten så vände sig Hasse och Tage till Tomelilla kommun och frågade om kommunen var intresserad av att göra ett filmmuseum. Per Åhlin hade målat mängder med Picassoliknande tavlor. Hasse och Tage ville skänka alla tavlor och annat till kommunen.

En stor vacker byggnad i tegel, ett gammalt bryggeri, stod strax intill centrum nära torget.

Konstnärerna på Österlen frågade om de kunde få hyra bryggeriet och göra om det till konstnärsateljéer.

I samma veva hade Tomelilla kommun alltså fått två erbjudanden, 

dels att göra Tomelilla till Sveriges filmcentrum, 

dels att göra Tomelilla till Österlens konstcentrum.

När hösten kom så fick Gösta Ekman ett svar att hans barn var välkomna på dagis.

Då var filminspelningen klar och familjen Ekman hade flyttat tillbaka till Stockholm.

Hasse och Tage fick inget svar om kommunen ville ta emot tavlorna som en gåva.

Till slut brände de tavlorna. De ville inte att tavlorna skulle kommersialiseras.

Filmgården såldes.

Hasse och Tage avslutade sina filminspelningar i Tomelilla.

Gösta Ekman flyttade.

Operasångaren flyttade.

Hasse och Tage hade även lånat ut sin stora filmgård till andra regissörer.

De filminspelningarna upphörde också efter att huset var sålt.

Bryggeriet lät kommunen riva och man anlade en stor bilparkering på platsen.

Istället var en del politiker inblandade i korruption tillsammans med byggbolaget Skånska Cement, nu Skanska.

Detta skedde alltså i övergången från 1970-talet och 1980-talet och några år framöver. 

Ett par entreprenörer lyckades övertyga Tomelilla kommun att starta Tomelilla Sommarland.

Jag har absolut ingenting emot Tomelilla Sommarland. Sommarlandet byggdes.

Men så kom kommunpolitikerna på att den kommunalt anställde chefen hade högre lön än kanslichefen, 

så man anställde en ny chef för Tomelilla Sommarland. Verksamheten gick i konkurs.

Där stod politikerna som inte kunde styra utvecklingen.

Då kom någon på att vi kan göra ett filmmuseum.

Då hade alla avvecklat sina verksamheter och flyttat därifrån.

Biografen i Tomelilla hade även fått världspremiär på alla filmer som producerades i kommunen.

Även världspremiärerna upphörde.

Näringslivsföreningen ordnade en debattafton vad man skulle göra med Tomelilla.

Jag var och lyssnade. Någon föreslog att man skulle göra Tomelilla till rosornas stad.

Efter alla husväggar skulle man plantera rosor. Man ville göra Tomelilla till ett nytt Visby.

Kommunen var på en desperat jakt efter en identitet.

Men avgörandet kom när en kvinna reste sig och utropade att vi gör Tomelilla till ett

Drive-in-city. Det ska vara lätt att köra in med bilen. Parkeringsplatser fanns det redan gott om.

Så kunde folk runt omkring komma in och handla. Det avgjorde saken för mig.

Jag drev igenom att familjen skulle flytta.

Jag stod inte ut.

I dag ser jag att Tomelilla har förklarat sig ingå i något som kallas Viable cities.

43 kommuner har inriktat sig på att vara klimatneutrala städer med grön omställning.

Varje år har Tomelilla en klimatfestival.