Denna text är späckad med fakta. Nu är den slutliga sammanräkningen av EU-valet klar. Jag ska vara först i Sverige med att försöka ge en korrekt analys innan journalistkåren hinner misshandla verkligheten. Det är ett katastrofval för den nationella konservatismen.
Jag skrev katastrofval, inte en katastrofal situation. Situationen kan nämligen vara upptakten till något nytt, kanske bättre.
SCB:s stora väljarundersökningen kom i går
Den visar något helt annat än EU-valet.
Enligt SCB får Mp 5,2 %, EU-valet 13,8 %.
I SCB får Vänsterpartiet 8,2 %, EU-valet 11,0 %
Liberalerna får 3,2 % i SCB men 4,4 % i EU-valet.
Stor skillnad är det för SD.
I SCB får SD 19,5 %, i EU-valet 13,2 %.
Alltså är det EU-valet som dramatiskt avviker från opinionen.
Min analys är den rätta, men det utesluter inte att det kan finnas många fler och lika bra kompletterande analyser.
Två saker förklarar främst katastrofvalet:
1. Det låga valdeltagandet som drabbade SD
2. Vänsterpartiets flörtande med Hamassympatisörer i förorterna.
Valdeltagandet i EU-val har varit
2014 deltog 51,1 %
2019 deltog 55,3 %
2024 deltog 53,4 %,
vilket motsvarar 4 238 751 röster.
Jag trodde att 58 % skulle rösta i året EU-val.
Liberalerna ökade sitt röstetal från 171 419 till 182 943 röster,
en ökning med +11 524 röster.
En av anledningarna kan vara att som nummer två på Liberalernas lista stod Anna Maria Corazza Bildt.
Första namn Karin Karlsbro fick 27 998 personkryss,
Men Anna Maria Corazza fick 26 404 personkryss.
Kanske en stor del röstade på Liberalerna för Anna Marias skull.
Det kan vara förklaringen till att Liberalerna lyckades hålla ställningen.
Anna Maria Corazza Bildt har tidigare suttit i EU-parlamentet för Moderaterna mellan 2009 och 2019.
Liberalerna har varit mycket duktiga på att mobilisera sina väljare.
Det låga valdeltagandet och Corazza Bildt räddade Liberalerna.
SD. Valresultatet måste betecknas som en katastrof för SD.
SD fick 636 877 röster 2019.
I årets val fick SD 549 827 röster (-87 050 röster)
En förklaring är nog att SD:s väljare helt enkelt avstod från att rösta.
Det har inget att göra med Kalla faktas avslöjande, eftersom SD steg i opinionen direkt efter avslöjandet.
Bästa förklaringen torde vara att SD inte gjorde ett lika skickligt jobb som Liberalerna att mobilisera sina egna väljare.
Charlie Weimers fick 142 927 personkryss.
Men de som stod på plats 2, 3 och 4 har varit helt färglösa.
Att man är kompis med SD:s partiledning betyder inte att man automatiskt blir kompis med väljarna.
Hade SD behållit Peter Lundgren och Elsa Widding och satt in Jessica Stegrud så hade SD ökat med många procentenheter.
Maria Rosander som stod som nummer 5 fick 27 106 personröster,
vilket motsvarar 4,93 %.
Hade hon fått 386 fler kryss så hade hon kommit in som nummer två i EU-parlamentet efter Charlie Weimers och Dick Erixon hade ställts utanför.
Att SD:s ledning numera är för EU och Nato samt godkänner USA:s trupper på svensk mark har nog starkt bidragit till att många hellre valde soffan.
Det betyder inte att SD:s situation är lätt.
Dels att försöka vinna inflytande tillsammans med Tidöpartierna,
dels försöka behålla väljare som inte känner något samröre med Tidöpartiernas globalism.
SD har tidigare mycket skickligt lyckats gå denna balansgång, men nu föll man.
Men de som är Sverigedemokrater har inte lämnat SD.
De bara lät bli att rösta.
SD riskerar på lång sikt att även förlora dem som riksdagsväljare.
Att riskera betyder endast att det finns en risk.
Resten av riksdagspartierna är för ointressanta för att analysera.
Men den största valkatastrofen svarade småpartierna för Folklistan fick 25 815 röster, vilket motsvarar 0,62 %. Jan Emanuel och Sara Skyttedal är nog mycket uppgivna.
Ännu värre är det för AFS.
I riksdagsvalet 2018 fick AFS 20 290 röster (0,31 %)
2022 fick AFS 16 646 röster (0,26 %).
Alltså en tillbakagång.
I EU-valet 2019 fick AFS 19 178 röster (0,46 %).
I årets EU-val fick AFS 16 980 röster (0,41 %).
AFS är på väg att backa ut ur svensk politik.
Jag förklarar det med att AFS innehåller mer retorik än politik.
En ytterst, ytterst liten grupp människor nöjer sig med retorik och inte färdigtänkta lösningar.
De från AFS som jag har mött är ytterst kunniga,
men politiken måste förbättras.
SD-väljare som är missnöjda med SD:s politik föredrar soffan i stället för att gå till AFS.
Medborgerlig samling fick 13 056 röster (0,20 %) i riksdagsvalet 2018.
År 2022 fick MED 12 882 röster (020 %),
alltså en liten tillbakagång.
I EU-valet 2019 fick MED 6 363 röster (0,15 %)
Nu 2024 fick MED 12 639 röster (0,30%)
alltså en uppgång.
I bästa fall kan man säga att MED har tagit ett myrsteg framåt.
Med den farten så kommer partiet aldrig in i några beslutande församlingar.
Kristna Värdepartiet tar också myrsteg.
2018 fick KrV 3202 röster (0,05 %) i riksdagsvalet.
2022 fick partiet 5 983 röster (0,09%)
I EU-valet 2019 fick KrV 1596 röster (0,04%)
Och i årets EU-val 3 886 röster ((0,09%).
Landsbygdspartiet oberoende (LPo), Direktdemokraterna och Feministiskt initiativ verkar ha upphört som partier.
Mindre än hälften av LPo:s medlemmar röstade på LPo, 95 stycken
Återstår MoD, Mänskliga Rättigheter och Demokrati.
I riksdagsvalet 2022 ställde MoD upp för första gången och fick
6 077 röster (0,09%).
Bra jobbat.
Partiet hade bara funnits i nio månader.
Sedan dess har antalet medlemmar ökat till över 2500 medlemmar.
Nu i EU-valet fick MoD 8 017 röster (0,19%).
Det finns en tumregel att ett parti ska ha minst omkring 10 gånger antalet väljare än partiet har medlemmar.
I stället fick MoD drygt 3 gånger medlemstalet.
Det är sektvarning om medlemmar inte ens kan få mamma och pappa, grannar och vänner att rösta på det egna partiet.
Problemet med sekter är att det finns en risk att man kan dra till sig fel medlemmar.
En risk betyder endast att det finns en risk.
Inget av småpartierna Folklistan, AFS, MED, KrV eller MoD verkar ha en potential att på egen hand kunna växa.
Jag är tvärsäker på den punkten.
SD verkar också ha tappat sin attraktionskraft.
Valet var en katastrof, men det betyder inte att situationen är en katastrof.
Vad gäller LPo, Direktdemokraterna och Feministiskt initiativ är jag tvärsäker.
De kommer att försvinna.
För AFS, Kristna Värdepartiet och MoD utfärdar jag en sektvarning.
De når inte utanför den egna inre kretsen.
Folklistan visade sig sakna attraktionskraft.
Jag kan konstatera att aldrig någonsin har det varit så tydligt att den vänsterkonservativa och liberalkonservativa och antiglobalistiska politiken har varit så håglös.
SD som är socialkonservativt vet inte heller vilken väg partiet ska gå.
Jag stod på sista plats på MoDs EU-lista.
Det var min önskan att få stå där.
Jag röstade på MoD, men personkryssade inte mig själv. Jag fick 31 personkryss (0,04 %), vilket jag är nöjd med.
Jag drev ingen valrörelse.
Med tålmodigt lugn har jag väntat på att valet ska vara över.
Den nationella rörelsen måste ta till sig att SD är ingen kraftsamlare för hela Sverige,
och småpartierna verkar sakna förmåga att utgöra ett läskpapper och kunna suga åt sig de väljare som flyter i väg bort från valurnorna.
Nu kommer partierna att göra valanalyser av olika kvalitet.
En del kommer att bli riktigt gjorda, andra kommer mest att innehålla svammel.
Jag läste LPo:s eftervalsanalys efter EU-valet 2019.
Den var totalt insiktslös.
LPo är nu helt utraderat.
Jag följde även Socialdemokraternas valanalys efter riksdagsvalet 2010.
Den var extremt klartänkt, men därefter brydde sig ingen och Socialdemokraterna befinner sig i dag i en ideologisk kris.
Vi får se vad partierna förmår göra.
LÄMNA KOMMENTAR