Jag funderar på om jag känner skadeglädje över Vänsterpartiets pågående sönderfall.
Nej, det är en annan känsla, en slags intellektuell befrielse. Det finns inget ord för den känslan, kanske katarsis, en inre rening. Jag känner en befrielse av att allt fler börjar inse Vänsterpartiets felorientering. Att vara vänster är en personlighetsstörning. Jag vet att ordet vänster inte är uttömmande definierat, men vi får stå ut med det.
Det är ungdomar som inte klarade av vuxenblivandet. För att stå ut med sig själva och alla besvärliga relationer med omvärlden, gick dessa kverulanter in i en fas där de ansåg att det är omvärlden det är fel på. Men vänsterpersoner är inte rasister. Vänstern vill krossa strukturer som de betraktar som auktoriteter: kapitalismen, traditioner, familj, nation, andlighet och regler. 15-åringen cyklar på gräsmattan. 25-åringen går i en palestinademonstration där några ropar”död åt judarna” på arabiska. Hur blev det så?
Vi får ta det från början
Stormuftin i Jerusalem Haj Amin al-Husseini (1897 – 1974) avskydde judar, inte helt ovanligt bland muslimska företrädare. Han vistades två år i Berlin under Andra Världskriget och träffade Hitler. De båda herrarna förenades i sin nazistiska världsåskådning.
Haj Amin al-Husseini hade en kvinnlig kusin vars son var den egyptiske pojken Yassir Arafat (1929 – 2004). När Arafat var 17 år, efter Andra världskrigets slut, anlitade Haj Amin al-Husseini sin unge släkting för att smuggla in vapen i det som skulle bli Israel.
Vapnen var avsedda för att döda judar. Något palestinskt folk fanns inte på den tiden.
Palestinier blev till 1964. Judar i Europa hade förföljts i århundraden och ville ha sitt eget land. Rörelsen kom att kallas sionismen, att återvända till Sion, till Jerusalem.
Det Ottomanska riket hade fallit samma 1919 och ur resterna bildades Egypten, Irak, Saudi-Arabien, Jordanien, Syrien, Libanon. Detta accepterades av araberna.
Och 1948 bildades Israel. Det accepterades inte.
Staten Israel accepterades inte heller av den lille nazistiskt skolade Yassir Arafat.
1964 bildades PLO, (Palestine Liberation Organisation). Det var då ett nytt folk uppfanns.
Anledningen var att Israel hade segrat i två krig mot omgivande arabiska stater, 1948 och 1956. Israel hade förödmjukat araberna genom sina två vunna krig. Om man uppfann begreppet Palestina och palestinier, så kunde man framställa Israel som herremakten och även förövaren mot en liten befrielsearmé.
Det hindrade inte att sexdagarskriget 1967 utkämpades mellan å ena sidan Egypten, Jordanien och Syrien och det lilla Israel å andra sidan. Palestinierna hade inget med kriget att göra. Israel vann.
Detta passade Vänstern helt perfekt. Man inbillade sig att PLO var en befrielseorganisation. Man tog över synsättet att sionism är imperialism.
Det palestinska motståndet var grundat på ett nazistiskt rastänkande. Vänstern gick in i den ideologiska fällan. När palestinier och araber nu ropar ”From the river to the sea” så förstår inte vänsterpartisterna att det är ett slagord från Hamas 2017, som betyder att området från Jordanfloden till Medelhavet, alltså Israel, ska rensas från judar.
PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse) och Hamas har frasen ”From the river to the sea” som sitt gemensamma slagord. Innebörden är fördriv och döda alla judar.
Att inte tillåta ett folk bilda en nation, alltså judar, är i sig rasism. Den rasism som riktar sig mot judar kallas antisemitism. Eftersom Vänsterpartiet oftast har svaga analytiker,
så har de inte förstått att partiet som egentligen är ett antirasistiskt parti, nu har slagit sina påsar ihop med den värsta avarten av rasism. Hamas och PFLP, och även PLO har sina rötter i Hitlerismen.
Nu klarar inte Nooshi Dadgostar att hålla ihop bygget som har lagt sin grund på arabisk sand. Vi bevittnar ett Vänsterparti som har svårt att orientera sig. Om vänstern fortsätter att liera sig med palestinska organisationer som Hamas och PFLP, så demonstrerar de ihop med rasister. Den antisionistiska rörelsen har nämligen sin grund i rasism. En del försöker påskina att de endast är emot staten Israel. Men så lätt ska de inte komma undan.
Staten Israel har sin grund i det judiska folket. Om arabländerna lyckas med sin plan att fördriva judar ur Israel och ett Palestina uppstår inom samma område, blir då arabländerna fiende även till det nya Palestina? Nej.
Vad är skillnaden?
Jo, att i Palestina är judarna utrotade eller fördrivna. Det kommer inte arabländerna och Hamas och PFLP någonsin att protestera emot. Målet för Hitlertyskland var ett judefritt Tyskland. Målet för Hamas och PFLP är ett judefritt Israel som då får namnet Palestina.
Det är rasism och nazism så det smäller om det. Att vara emot att det judiska folket ska få ha sin egen nation är antisemitism, och det är där Vänsterpartiet nu har hamnat.
Vänsterpartister som i grunden har en problematisk personlighetsstörning, kommer inte att klara ut detta rent intellektuellt. Vänsterpartiet bildades 1917 och har hitintills inte lyckats klara ut någonting genom kloka intellektuella resonemang eller att ha ett sunt förhållande till goda mänskliga principer.
Partiet är lika ombytligt i sina relationer som en gatflicka på spaning i mörkret.
LÄMNA KOMMENTAR