Mats körde varor med en skåpbil i Bollebygd som ligger mitt emellan Borås och Göteborg.
Ibland körde han även en mindre lastbil. En dag berättade Mats för de övriga Bollebygdsborna att han hade bytt ut skåpbilen mot en häst. Bollebygdsborna lyssnade.
Med den hästen kunde Mats flyga upp till himlen. Hästen hade vingar och i nosen hade hästen ett långt spetsigt horn. Men sådana hästar kallas enhörningar och de finns inte, sa någon. Mats tillrättavisade omedelbart någon. Vad gjorde du i himlen? frågade en annan.
Jag hälsade på Allan.
Äh spela inte Allan, sa en tredje.
Mats visade missnöje mot en annan och en tredje.
Nu ville ingen säga emot längre.
Allan har givit oss här i Bollebygd nya lagar som vi ska sprida ut över hela västgötaslätten, berättade Mats.
I domstolar så räknas vittnesmålet från en man från Bollebygden som ett helt vittne.
En kvinnas vittnesmål räknas som ett halvt. En man utanför Bollebygden räknas som en fjärdedel och en kvinna bortom Bollebygden räknas som en åttondel. Men vad ska man använda den lagen till? Jo, anta att en man från Bollebygd våldtar, nja inte våldtar, utan idkar ett protestbemängt sex med en kvinna som inte är från Bollebygd, då krävs det vittnesmål från åtta kvinnor för att vara jämbördigt med en man från Bollebygd. Det där tyckte männen i Bollebygd var fint som tuggtobak. Den matsianska läran måste spridas. Män från Bollebygd ska ha särskilda rättigheter och kärleksprotesterande kvinnor var bara åttondelen värda.
Finns det något mer som Allan sa?
Jo, om någon inte trodde som i Bollebygd så har alla rätt att slå ihjäl den otrogne.
Apropå otrohet. En kvinna som har varit otrogen gräver man ner i en grop och sedan kastar stenbumlingar på hennes huvud. Någon och en annan och en tredje skrattade gott.
De hade redan vunnits över till den nya läran. De var ju från Bollebygd och den som spelar Allan har alla rättigheter. Man skulle kunna tro att denna nya lära skulle kunna väcka anstöt hos dem som inte ville spela Allan eller hos kvinnorna i Viskafors, Limmared, Tranemo och Vårgårda runt omkring, som inte hade rätt att spela Allan.
Men inte. Det var nämligen synd om männen från Bollebygd och nu hade de äntligen fått något att tro på.
För att inte förvilla barnen i omgivningarna så fick de inte längre ha skolavslutningar i kyrkorna i trakterna runt omkring för att inte männen i Bollebygd skulle bli ledsna. Allan gillade inte heller kyrkor. Kvinnorna i trakterna runt omkring började ordna protesttåg för att männen i Bollebygd skulle få utöva sin tro. Det sas att en homosexuell man hade kastats ner från ett hustak, men det är inget man talar högt om. Lika tyst var man om att unga flickor i Bollebygd hade börjat ramla ner från balkonger om de hade varit på en fest med gymnasieklassen i Borås.
Ingen fick säga något ofördelaktigt om Bollebygdsbornas nya vanor. Men en man från Lerum utanför Göteborg härskande till. Han hade sett ett reportage på TV hur en fullvuxen man från Bollebygd satt i en soffa med en tioårig flicka som han skulle gifta sig med. Mannen förklarade att Mats hade sagt att det var ok. Mannen berättade att om han gifte sig med en tioåring så kunde han forma henne som han ville. Dessutom hade Mats själv nyligen gift sig med en nioåring. Olof i Lerum blev riktigt härsken och skrev en insändare i Lerumsposten att nu får det vara slut med alla Bollebygdsfasoner. De måste stoppas. Snart tar de över hela Västergötland.
Det gick ett par dar.
En kväll hörde Olof snabba fötter i trapporna utanför lägenheten. Det ringde på Olofs dörr.
Utanför stod trapphusjournalisten, Publicistklubbens ordförande Robert Aschberg med en mikrofon och en kamera och ställde Olof till svars. Jag vill inte ha en massa Bollebygdsbor i våra trakter. Snart finns de överallt, sa Olof. Men där stod också Annie Lööf. Hur uttrycker du dig människa! skrek hon. Vi kan ta emot 30 miljoner om vi vill. Olofs liv blev förstört. Han blev av med sitt arbete. Man påstod att han inte hyllade alla människors lika värde. I Lerumsposten skrev man att han var extrem. Kvinnorna i trakterna runt omkring tyckte att det männen hade hittat på i Bollebygd var det nya som gällde. De demonstrerade för att Bollebygdsmännens rätt att införa nya sedvänjor. Männen i Bollebygd började klä sig i andra kläder, långa vita nattlinnen och kvinnorna började med huvuddukar och långa svarta klänningar.
Ungdomar virade in sig i stora svartvitprickiga schalar. Kvinnor började demonstrera för att man skulle införa fyradagarsvecka. Männen i Bollebygd ville inte arbeta på fredagar så fyra dagar skulle passa bättre. Överraskningssex eller protestsex var tillåtet på kvinnor som inte var från Bollebygden, men så att de tioåriga flickorna som skulle gifta sig inte skulle känna lust så skar man i deras underliv. Kvinnorna från orterna utanför Bollebygd hade inte protesterat mot att flickor slängs från balkonger och hade nu inte heller några invändningar mot Mats påbud om kirurgiska underlivsingrepp på små flickor.
Varje tillstymmelse till att någon ville diskutera vad som skedde i Bollebygd bemöttes med vredgade angrepp om extremism. Olof skulle fylla 50 år. Han hade hyrt Folkets hus i Bollebygd. Några dagar före födelsedagsfesten fick han ett meddelande att festen var inställd. Han fick inte hyra lokalen. Olof hade tvingats byta jobb. Han fick inte heller fira med släkt och vänner och han fick aldrig mer skriva i Lerumsposten. Men vad har jag gjort för fel? frågade Olof. Han fick veta att han hade fel värdegrund och att han var en extremist. Men ingen ville förklara närmare. Olof hade inte ändrat någonting på det han hade blivit uppfostrad med.
Bollebygd hade skaffat sig ett damlag. När BBD mötte andra damlag så stod motståndarlagen på knä före matcherna som en ursäkt mot alla orättvisor som Bollebygds män hade blivit utsatta för. När kyrkorna i trakten runtomkring sprängdes nämndes det inte i Lerumsposten. Olof samlade ett antal personer runt omkring sig. Vad är det som pågår? Ingen visste. Ingen hade fått några förklaringar. Ingen visste heller vad som skulle ske i framtiden. Där sitter Olof helt förtvivlad, berövad allt i det liv han tidigare levde.
Men ingen i Bollebygdstrakten med omnejd ville hamna i samma situation som Olof så de höll sig tysta.
En dag kom ett meddelande att Mats hade kört med sin skåpbil till Dals Långed. Männen i Dals Långed hade genast tänt på idén om olika värde på kvinnor och män. De klädde sig i kaftaner och kvinnorna började bada i sjön Råvarpen i burkinos med hättor över huvudet för att inte störa Allan. Därefter hade Mats varit synlig i Åmotfors. För att visa den rätta värdegrunden så lyckades man även jaga fatt extremister i Dals Långed och Åmotfors som läxades upp och sedan föraktades. En grupp konfirmander fick inte fira sin konfirmation i kyrkan i Åmotfors för att inte diskriminera Bollebygdens nya lära. Och Olof förstod inte vad som skedde, men ingen ville berätta. Alla bad honom tiga.
Och den obehagliga upplevelsen att se Robert Aschberg och Annie Lööf ännu en gång ville han definitivt inte vara med om. Inte en gång till.
Men Annie Lööf höll nu på med annat. Hennes efterträdare sägs komma från Bollebygd.
LÄMNA KOMMENTAR